Konst

Mode och läsning

En oslagbar kombination givetvis. Här i Nordiska Kompaniets skyltfönster.

Landskap av törne

Det bästa med dokumentären Into eternity är att den startar i ett ganska konkret problem; vad ska vi göra med de tusentals ton av radioaktivt avfall som våra kärnkraftverk lämnar efter sig? Innan detta material är ofarligt kommer det att ha gått 100 000 år. Alltså måste ingenjörer hitta ett sätt att förvara sånt material så det är säkert mot väder och vind i väldigt lång tid.

Men också mot krig. Och människans konstanta nyfikenhet. När man tittar på hur mycket som ändrats i världen de senaste 100 000 åren inser man snabbt att det kommer vara ett problem med hur man ska varna människor. Vilket språk ska man använda? Symboler och alfabet kommer att ha förändrats. Kommer man tolka faran som en religiös vidskeplighet i framtiden och ändå gräva upp avfallet.

Man anställer teologer och konstnärer som ska försöka förutse alla såna här problem och hitta andra sätt att kommunicera med framtida människor på.

Helt plötsligt har man lämnat den tekniska ingenjörskonsten och man är inne på helt andra frågor.

“Landscape of Thorns”, gjord av Michael Brill och Safdar Abidi och är en idé om hur en bild ska försöka tilltala till våra primala rädslor, snarare än detaljerad information om faror.

http://svtplay.se/v/2312079/k_special/into_eternity

Philip-Lorca diCorcia

Philip-Lorca diCorcia är så fruktansvärt bra att det är lite farligt att se på hans bilder som aspirerande fotograf. Ibland blir jag så inspirerad att jag känner mig hög. Ibland känner jag mig så dålig att jag aldrig mer vill ta en enda bild. Idag jobbar jag med min slututställning och känner mig tack och lov inspirerad när jag tittar på hans fotografier.

Exit through the gift shop

Street art-konstnären Banksy har äntligen gjort en film! Och jag vet inte varför jag blev så överraskad över hur rolig och bra berättad den var. Och märklig. Den handlar egentligen om en man som lägger ner all sin tid på att filma en enorm dokumentär om några av street art-kulturens legender.

Efter många år blir Banksy ett enormt namn även inom den etablerade konstvärlden och han vill nå ut med historien bakom allting, den som dokumentärfilmaren har i sitt arkiv av film. Då verkar det som att filmaren bara är en mentalt störd människa med kamera, som han Banksy själv uttrycker när han sett den färdiga filmen. Det är stor komik och sorgligt på samma gång.

Om jag inte vore så otroligt slitet uttryck skulle jag säga att det är en väldigt träffsäker kommentar om vår samtid.

Jag nöjer mig med att säga att det är den bästa dokumentären sen Bowling for Columbine.

Här är en intervju med Banksy: http://edendale.typepad.com/weblog/2010/12/banksy-yes-banksy-on-thierry-exit-skepticism-documentary-filmmaking-as-punk.html

Redovisningar

Har precis gjort en kortare presentation för hela skolan om mitt “konstnärskap”. Märkligt nog blir min nervositet för såna muntliga framföranden mindre och mindre för varje år.

På gymnasiet vägrade jag totalt att göra redovisningar inför klassen oavsett hot om sämre betyg oavsett ämne. En gång visade jag märkligt nog 15 minuter ur filmen Ghost World i protest mot min svenskalärare (scenen när Steve Buscemi får lite road rage och börjar skandera om civilisationens förfall och drift åt att gå på led). Det är fortfarande den enda uppgift jag fått IG på. Det tyckte jag var ganska komiskt då och kan fnissa lite förnöjsamt och samtidigt generat åt min kvasirebelliska attityd.

Men som sagt idag klarar jag det ganska ok. Och jag har inte läst en enda självhjälpsbok. Vad har hänt?

För övrigt anser jag att Ann-Marie Rauer i SVT:s Sverige bör hyllas! Alltid lika pålästa och trevliga samtal, ett ord som ofta missbrukas när det handlar om intervjuer. http://www.svt.se/sverige