Fotografi

Philip-Lorca diCorcia

Philip-Lorca diCorcia är så fruktansvärt bra att det är lite farligt att se på hans bilder som aspirerande fotograf. Ibland blir jag så inspirerad att jag känner mig hög. Ibland känner jag mig så dålig att jag aldrig mer vill ta en enda bild. Idag jobbar jag med min slututställning och känner mig tack och lov inspirerad när jag tittar på hans fotografier.

Riktigt bra fototidning på internet som om jag förstått det rätt mest fokuserar på lite äldre fotografier. Enkel och bra och väldigt gedigen fotohistorielektion.

Har kollat igenom arkivet lite under julen och det är många bra och intressanta val de hittils gjort.

http://www.americansuburbx.com/



Vougism

Är rejält trött efter denna vecka. Är en speciell känsla att vara inspärrad med 25 konstnärer i 5 dagar och ha slutredovisningar och kritikklass. Inte bara för den sammanlagda mängd egon och den air av hävdelse som ligger i luften utan också för den enorma mängden namedropping och retoriska frågor av typen “men finns det inte en stor problematik i att..” eller  “upprepar du inte bara den rådande bilden av…”. Eller varför inte plattityder som “men vad är konst EGENTLIGEN?” med de lika utnötta svaren “konst är väl: i betraktarens öga/dess kontext/konstnärens syfte”.

Ändå är det alltid något jag “tar med mig” som är värdefullt! Och oftast får jag bäst kritik från de som jag inte kommer överens med alls eller som är mest olik mig, till och med de som jag har eller haft konflikter med.

Det jag blir trött på är avsaknad på effektivitet inom konstvärlden. Man kommer sent, är dåligt förberedd, upprepar sig, tappar tråden och kommer på den igen när någon annan börjat prata. Å andra sidan kanske man ska gå handels om man vill ha struktur och disciplin så jag har mig själv att skylla..

Den senaste kursen har däremot varit väldigt ovanlig på det sättet att jag fått mitt strukturbehov väldigt tillfredsställt i kombination med mycket intressant.

Nu är kursen klar och jag kan därför tipsa om en av de konstnärer som var lärare och handledare under kursen utan att det blir alltför smörigt. Nämligen Karin Lindh som har gjort tidskriften/forskningsrapporten The art of public affairs här ovanför som handlar om Vougism. Oerhört roligt och bra och snyggt projekt. Gå in på sidan http://www.karinlindh.com/ och kolla upp tidningen samt verket Lady Monolith som är min favorit.

Nu har jag ätit, lekt med katten, ätit lite chips, spelat lite tv-spel, druckit julmust och ska nu sova djupt. Marcusbiblioteket återkommer inom kort. Kanske med det senaste från konstvärlden, kanske boktips, men garanterat små putslustigheter med kvasiintellektuellt innehåll utlovas. Stay tuned.

Fotonördskrytinlägg

Är svårt att försöka få det här att inte låta som skryt så jag skriver det bara rätt ut:

Det tog mig ungefär 5 sekunder att lista ut vilken fotografs verk som Hasselblad Centers Vänner kommer att donera i år efter deras lilla sneak preview på  http://www.hasselbladcentersvanner.se/

Men det spelar ju ingen roll. Ska bli jättekul att gå på. Alla evenmang som Hasselblad står för är jättefint ordnade och intressanta.

Vincent Gallo

Ända sen Orvar Säfström valde filmen Buffalo 66 i sin filmklubb på ZTV för massor av år sen har jag varit otroligt fascinerad av allt som konstnären/fotografen/musikern/regissören/skådespelaren Vincent Gallo gör, jag har inte sett allting han medverkat i som skådespelare, men nästan.

För 5 år sen köpte jag hans självbetitlade bok och har därefter sakta men säkert samlat på VG-grejer. Oftast via ebay men för ett tag sen dök http://www.vgmerchandise.com/ upp vilket är en site att drömma sig bort på för oss som samlar på VG-merch.

Framför allt är det böcker jag samlar och hoppas att någon gång ha en komplett samling av alla böcker som han gett ut. Hittills har jag förutom några DVD:er och en japansk affisch dessa böcker:

För att jag ska betrakta samlingen som komplett behöver jag skaffa följande titlar: The Brown Bunny book, Vincent Gallo Paintings and Drawings 1982-1988, The Brown Bunny (den japanska DVD:n med kommentatorsspår) + den gula och den svartvita orginalaffischen från Brown Bunny. Förhoppningsvis tar det inte längre än 5 år till.