Bokomslag

Turkost eller blått?!?!?!

Idag på Xpublishings facebooksida låter de sina läsare bestämma omslagsfärg på svenska översättningen av Tell the wolves I’m home. Rolig idé och kul också att de lottar ut böcker bland de som är med och röstar. 

Oavsett vilken det blir (jag röstade på turkos) så tycker jag att det svenska omslaget kommer bli mycket finare än både de amerikanska (tekannorna) och de engelska. Okej, jag gillar tekannan som har en person i kjol högst upp på sig och jag gillar ju faktiskt såna där ribbons rätt mycket. Men jag tycker ändå Xpublishing har anställt en bra formgivare. Framför allt gillar jag typografin.

Rösta här: http://www.xpublishing.se/?p=2906

Omslagsval

Alltid roligt att få se vilka omslagsidéer som ratats på vägen fram till ett lyckat omslag. Jag har tidigare tipsat om artikeln om hur Julian Barnes-omslaget blev till. Nu har jag hittat en till text om omslaget till Evie Wylds senaste boks omslag.

Jag tycker den högra är så klockren och så mycket bättre än den vänstra. Den handritade typografin och det monokroma kollaget är verkligen helt rätt. Extra bonus för att förlagslogo och blurbar hoppats över. Läs mer här:

blogs.independent.co.uk/2013/06/28/friday-book-design-
blog-all-the-birds-singing-by-evie-wyld/

Böcker på bokomslag

Jag dras alltid lite extra till böcker med böcker på bokomslaget. Här är några av mina favoriter. Har jag missat någon?

Höstens böcker – ett första intryck

Jag har i stort sett bara jobbat senaste veckorna, åkt hem och sovit, och sen jobbat lite mer. Förutom att ha upptäckt hur mycket sömn jag behöver för att inte klappa ihop så har jag börjat gå igenom Svensk bokhandels höstkatalog på lunchrasterna. Ska ägna min lediga måndag åt att sortera mina rafsiga anteckningar och lägger sen upp den definitiva listan av höstens bokmåsten.

Några omslagsintryck bara innan jag tar tag i det:

1. Årets omslag kan vi nog redan nu kora. Sanna Mander har gjort ett oerhört vackert omslag till Philip Teirs Vinterkriget

2. Francesca Woodman in the house. En av de som inspirerade mig allra mest till att utbilda mig till fotograf var Francesca Woodman. Kanske är det för mycket att säga att hon är på väg att bli ett household name men att det finns hela två omslag med fotografier av henne på höstens bokomslag tycker jag är ett stort ÄNTLIGEN. Givetvis är det poeterna som låter sina böcker prydas av Woodman-foton.

3. Sara R. Acedo äger fortfarande. Jag vet inte exakt hur många omslag hon gjort till höstens utgivning men här är fyra favoriter

CSI: Bokomslag

Jag fick typ dåndimpen när jag såg omslaget till Viveca Stens nya bok. Men likt Will Graham i serien Hannibal (som jag för övrigt verkar vara ensam i Sverige om att följa) så offrar jag nu min mentala hälsa i ett försök att återskapa vad som gick snett i omslagsproduktionen.

1. The magic light theory – En kameralins fungerar precis som ögat. Är det mörkt behöver både pupillen i ögat och linsöppningen (“bländaren”) vara stor för att kunna släppa in mycket ljus, är det väldigt ljust så blir pupillen och linsöppningen mindre för att inte släppa in för mycket ljus. Om du har en väldigt stark ljuskälla (typ en brinnande stjärna a.k.a “solen”) och ställer ett föremål framför den, typ en segelbåts mast så kan du antingen ta en bild där masten blir helt svart i silhuett och bakgrunden blir korrekt återgiven med alla dess färgskiftningar i himlen och detaljer i moln osv. ELLER så kan du få en korrekt återgiven mast men helt vit (utfrätt) himmel. Så här är det bara. Ändå pryds Viveca Stens senaste pocket om Sandhamn av en bild som är fotograferad rakt mot solen men utan silhuetter.

Brasklapp: Självklart går det att ta en sån här bild om du har en ruskigt stor blixt som lyser upp varenda mast, båt, hus, utsiktstorn och ja… typ hela hamnen i Sandhamn.

2. The magic flag theory – I Sandhamn har de tagit trivselfascismen lite för långt, det har nämligen köpt in flaggor som har EXAKT samma färg som himlen har när solen går ner. Alternativ förklaring: någon har slarvat med verktyget “Magic wand” i Photoshop som går att använda för att frilägga bilder det vill säga klippa bort saker för att sen kanske kunna klistra in andra saker. Photoshopverktyget “Magic Wand” är trots namnet inte gjord av Garrick Ollivander utan av en helt vanlig programmerarmugglare, därför brukar de allra flesta inte förlita sig så här mycket på den utan klipper ut manuellt. Det är lätt hänt att det blir lite fel annars.

3. The magic algblomning theory – Vad är det som händer här nedanför båtarna egentligen? Är det någon märklig algblomning eller en massiv oljeläcka från ett tankfartyg? Nej det är helt enkelt lite av vattnet från originalbilden som till hälften har tagits bort med trollstaven vi pratade om i punkt 2. Låt säga att någon skulle söka på ordet “Sandhamn” på Nordic photos hemsida och hitta originalbilden. Då skulle den här teorin kunna styrkas genom att placera den bilden bakom omslaget och se om algblomningens gräns är ungefär på samma ställa som kanten för originalbilden… (se illustration nedan)

4. The magic mast/sea serpent theory – Jag vet inte om det här också är ett photoshopexperiment eller om åratal av champagnevaskning i Sandhamn har lett till mutationer av ålen i havet. Något är i alla fall lite mystiskt när masterna till vänster i bild ser ut som slalomspår och masten till höger i bild är spikrak, detta trots att vattnet verkar vara mer krusat till höger i bilden dessutom.

The magic bonus theory? Mitt lokalsinne är inte jättebra men om någon som läser detta varit i Sandhamn kan du väl svara på detta: går inte solen ner i rakt motsatt väderstreck än på det här omslaget? Eller är det helt enkelt så att det är en soluppgång på bilden och att Sandhamnsbor och -turister är extremt morgonpigga och fyller upp uteserveringarna redan i ottan?

Vill du tvätta ögonen lite efter den här genomgången? Kolla då in mina favoritomslag på pinterest.com/marcusstenberg/book-covers/