Bokmerch

Ett hjärta av guld, ett skrivblock av sten.

Jag har faktiskt inte prövat de här skrivblocken ännu (jag är ju Moleskine-frälst sen långt tillbaka som alla andra bokmalar) men allt verkar väldigt bra med dem. De är alltså gjorda av 80% sandsten och 20% polymerer som vad jag kan förstå är den kemiska sammansättning som binder allting.

Företaget som gör blocken heter OGAMI och Repaper heter själva pappret som går att återvinna, är miljövänligare än vanligt papper, vattentätt och inte lika lätt att skära sig på (vilket de menar gör det till en barnvänligare produkt).

Dessutom citerar de Gertrude Stein på ett av blocken! (Vilket är både lite ordvitsigt och coolt på samma gång.)

Allt känns väldigt sci-fi eller hur? Men de är samtidigt ganska snygga tycker jag oavsett om man gillar färgglad retrodesign eller dras till det mer monokroma strama. På Jenni Bick Bookbinding, ett Mekka för skrivböcker, kan man köpa block med sitt namn instansat eller sin logotyp på. De finns dock på många bokaffärer i Sverige också om man inte vill vänta.

Undrar bara hur de är att skriva i…. någon som testat?

Bokmärke

Ebba von Sydow, Jessika Gedin och Lotta Lundgren har alla gett ut eller skrivit böcker och just nu hör jag dem från tv-rummet. Tycker det här är första året som det varit kul att se Nobelmiddagen och det är tack vare dessa tre ovan nämnda. Kan i och för sig ha spelat in mycket att jag fick ett handgjort bokmärke av min älskade sambo från Yeni Design ikväll.

Jag provkörde bomärket i Vitlöksballaderna kvällen till ära. Har dock inte hunnit komma till den på min att-läsa-lista ännu men ser fram emot att sätta både bokmärke och tänder i den.

Det stora läsplattetestet

Japp nu är det äntligen dags: Adlibris VS. Bokus/Dito, Letto VS. Sony PRS-T2. Jag har läst en roman på varje platta och spenderat en vecka med att testa de olika funktionerna. Jag har ett kort sammanfattande test och ett längre, detta för att det förhoppningsvis ska vara lätt att hitta info om det som du som läsare själv tycker är viktigt.

DET KORTA TESTET

Adlibris Letto
Pris: 1095:- t.om. 2/1-13, ord pris 1395:-
http://www.adlibris.com/se/
productereader.aspx?isbn=0777777789 

+ Lättnavigerade och tydliga menyer på svenska
+ Bra läsgrepp
+ Fysiska blädderknappar med bra placering
+ Lätt att köpa böcker i plattan
+ Priset
+ Kan spela upp ljudböcker
+ Jättebra möjligheter att ändra utseendet på texten som man vill ha det (typsnitt, storlek, marginaljustering osv)
+ Lätt att föra över köpta och lånade böcker från datorn

– Går inte att låna böcker direkt i plattan (går att föra över låneböcker från dator dock)
– E-inken är ibland lite ojämn och oskarp
– Butiken ger bara “rekommendationer” av topplisteböcker

SONY PRS-T2
Pris: 1690:-
http://www.bokus.com/bok/B000286023/
lasplatta-sony-prs-t2-reader-wi-fi-black/

+ Väldigt skarp text
+ Bra och snabba anteckningsmöjligheter
+ De fysiska snabbknapparna för menyval
+ Lätt att föra över köpta och lånade böcker från datorn
+ Går snabbt att låna biblioteksböcker direkt i plattan via trådlöst nätverk

– Inte lika många möjligheter att ändra textens utseende som Letton (ingen marginaljustering, sidnummer går inte att ta bort ex.)
– Menyerna är på engelska och ibland krångliga
– Support/kundtjänst är trevlig men ger dålig hjälp
– Ingen inbyggd Dito-butik och osmidigt att köpa i plattan via vanliga www
– Ingen svensk manual medföljer i plattan

Sammanfattning

Tåg- eller busspendlar man eller helt enkelt reser mycket och är en flitig läsare är det ett måste att ha en läsplatta eftersom man plötsligt inte blir begränsad enbart till titlar som finns som pocket. Har man dessutom katter som gillar att sova på en när man ligger och läser och vill bli klappade samtidigt är det också väldigt smidigt eftersom det går att läsa tegelstensböcker utan problem med enbart ena handen.

Båda plattorna har sina fördelar och nackdelar och det är omöjligt att utnämna en vinnare. Vilken som är bäst beror helt på vad som är viktigast för dig som läsare, i det långa testet nedan går jag igenom punkt för punkt vad mina intryck är.

SONY-plattans e-ink är bättre än Lettons vilket gör att bokstäverna blir skarpare och liknar en bok mer. Jag provade Letton innan jag sett hur SONYs text såg ut och tyckte läsningen var väldigt bra och behaglig och gav en jättefin upplevelse när jag läste Springa med åror.

Även om e-inken är bättre i SONYs platta så tycker jag att priset på Letton, som just nu är 595kr billigare än konkurrenten, i kombinationen med att det går att redigera om texten på ett mycket friare sätt talar för att välja just Letton trots den lite sämre e-inken om man inte störs av den skillnaden. Man måste också tänka ifall kommer vilja ett fodral för några hundralappar i framtiden och räkna in det i priset. Tyvärr är de fodral som finns ganska tråkiga. Här borde det ju finnas massor av fodral att välja. Ring upp Konstfack eller HDK nu!

Generellt sett blev jag överraskad över att läsupplevelsen var så bra på båda. Jag får lätt ont i huvudet av att sitta framför datorskärmar men tyckte läsningen var att jämföra med en fysisk bok. Dock kräver de bättre belysning från läslampa än en vanlig bok. Det här tror jag att tillverkarna kommer bli bättre på och är ingenting som som stör särskilt mycket.

Så till sist, en parentes eller snarare ett frågetecken: Till båda plattorna medföljer det böcker. Jag tycker det är lite konstigt att det inte framgår alls hos någon av butikerna. Jag tycker också att de borde vara bättre på att sälja olika typer av paket där ett visst antal böcker ingår. Varför finns det inte ett Augustprisvinnarpaket? Ett paket med Nobelförfattare? Ett poesipaket? Eller helt enkelt ett paket med 5 valfria topplisteböcker för ett rabatterat pris i samband med läsplatte-köpet?

DET LÅNGA TESTET

Lettogreppet samt exempel på markerad text.

Sonygreppet samt exempel på anteckning för hand.

Hårdvara
Båda använder sig av en micro-usbkabel för att ansluta till dator och för att ladda i vägguttag. De har båda 2GB minne vilket är extremt mycket då varje bokfil är liten (några tusen böcker ryms). Båda har även plats för micro-SD kort vilket är otroligt positivt eftersom lagringskapaciteten då är enorm och gör det möjligt att lägga över filer från mobiler som använder dessa kort (ej iPhone). Över 30000 böcker går att lagra om man köper till minneskort vilket såklart låter onödigt men kan vara praktiskt för dig som vill kunna lyssna på ljudböcker också, detta alternativ har bara Letton.

Sony: Har förutom touch screen, där man drar med fingret för att byta sida, 5 stycken fysiska navigeringsknappar längst ner. Två av dessa är för bläddring. De övriga tre knapparna underlättar navigationen i menyerna. Eftersom sidokanterna är smala pendlar jag mellan att hålla i plattan längs sidorna på den och bläddra mellan boksidorna på touch screen samt att hålla längst ner på plattan och bläddra med de fysiska knapparna.

Letto: Har en iPhoneliknande “hemknapp” samt en blädderknapp på vardera sida av skärmens mitt. Trots blädderfunktionen via ett tryck på touch screenen så använder jag uteslutande blädderknapparna. Bra med gummiyta där det känns naturligast att hålla tummen, borstad stålyta bak som förhindrar att den kommer repas på ett fult sätt.

Läsupplevelse
Bakgrunden, själva “sidan” är inte lika ljus som på en pappersbok på någon av modellerna vilket gör att den kräver lite mer ljus i din läslampa. Det här är något jag tror att kommande läsplattor kommer att ha ordnat men det är inte dåligt att det stör tycker jag, det finns även läslampor att köpa som kan hakas på överst på plattorna. Jag valde att förstora storleken på texten när jag satt i ett rum med sämre läslampa, det går också att välja att feta texten i Letton vilket också förenklar.

Sony: När det gäller e-inken är Sonyn den självklara vinnaren. Bokstäverna är nästan lika skarpa som i en pappersbok med bra tryck och det går snabbt att bläddra även med bästa/mest krävande inställningarna. Om Sony gör en uppdatering till den här plattan så att det finns möjlighet att avstava och marginaljustera samt ta bort sidnumreringen så kommer den konkurrera ut Letton snabbare än det går att läsa en Tranströmer-Haiku. Men där är vi inte ännu och det är ett stort minus. Eböckerna otroligt skonsamma att läsa för ögat men inte så vackra när man ändrat runt i dem när det gäller exempelvis teckenstorlek.

Jag gillar verkligen att det går att göra snabba understrykningar med fingret eller medföljande penna samt hundöra en sida jag vill kunna hitta snabbt (se bilden ovan).

Letto: Jag är så estetiskt sensibel att jag verkligen ääälskar att jag får ändra avstavningen och marginaljustera i kombination med att ändra typsnitt och storlek på texten. En dåligt typograferad bok skadar min läsupplevelse och därför är det skönt att komma så nära en “riktig” bok som det bara går. Här är (som ni fattat vid det här laget) Letton lite bättre. Gillar man som jag att göra anteckningar under läsning föredrar jag Sonyn. Letton har möjlighet att stryka under och göra anteckningar men är inte lika smidig och jag valde ett fysiskt block istället för att använda plattan direkt.

Närbild på Sony Adlibris Letto. Klicka för att förstora bilden.

Närbild på Sony PRS-T2. Klicka för att förstora bilden.

Menyer
Sony: Tydliga menyer men förutsätter ganska bra kunskaper i engelska eller tålamod att prova sig fram. Hur många kan skillnad på “Page mode”, “Crop page” och “Adjust view” utan att behöva slå i en ordlista? Inte jag i alla fall. Varför går det inte byta språk på en så pass dyr produkt?
Letto: Otroligt bra att menyerna är på svenska och dessutom illustrerade med en liten symbol bredvid varje menypost ifall något är otydligt. Det krävs dock några flera klick än i konkurrentens för att ta sig fram och tillbaka.

Köpa böcker 
Sony: Plattan har ingen speciell ingång till Dito-butiken utan nås via webbläsaren. Att surfa på läsplatta är generellt sätt ganska hopplöst på läsplattor så jag skötte mina inköp via datorn och förde sedan över via sladden och det medföljande programmet “Reader” som installerar sig själv i datorn när man ansluter plattan med sladd. Köpa bok via plattan skulle jag bara göra i absoluta nödfall.

Letto: Letton är inte låst till Adlibris men vill man köpa böcker direkt i plattan är det smidigast att använda den app-liknande genvägen till Adlibris som hela tiden är max två klick bort via hemknappen. Där får man tillgång till en förenklad webbshop som är avsevärt smidigare än att köpa i Sonyn men jag skulle ändå rekommendera att man sköter inköp via sin dator. Att “rekommendationerna” i den inbyggda butiken enbart är topplisteböcker är dåligt med tanke på att de eböcker jag köpt aldrig legat på någon topplista. Den borde vara baserad på vad jag köpt, vad jag klickat på eller på vad andra köpt som köpt samma som jag gjort. Jag skulle aldrig köpa en bok direkt i butiken om jag inte redan visste exakt vad jag ville ha.

Låna på biblioteket
Sony: Fungerar lika bra i själva plattan som på datorn, smidigt att kunna spara sin pinkod till lånekortet så man slipper knappa in det varje gång man vill låna.
Letto: Trots att den använder sig av Adobe Digital Editions som är rekommenderat program av elib.se går det inte att låna direkt i plattan. Däremot smidigt via dator.

Övriga funktioner
Sony: Kan kopplas till ditt Facebook-konto samt till Evernote via snabbgenvägar. Det följer även med en penna som gör att du kan göra anteckningar för hand i själva texten. Surfningen är lite bättre än i Letton men för de som är vana vid smartphones och nya datorer så har jag svårt att se att ens tålamod kommer att räcka till. Läsplattor med e-ink är i alla fall än så länge enbart gjorda för läsning.
Letto: Kan spela upp ljudfiler (musik, ljudböcker osv) genom vanlig hörlursutgång vilket gör den till en bra resekamrat att ha i innerfickan.

Support/Kundtjänst
Sony (Bokus/Dito): Totalt underkänt. Jättetrevligt och glatt bemötande i telefonkundtjänst MEN jag blir hänvisad till manualen vid två separata tillfällen då jag ringer in med frågor om layoutinställningar. Andra gången får jag i och för sig ett svar på min fråga kring marginaljustering men svaret har inte att göra med marginaljustering tyvärr.

När det gäller kundtjänst via mail får jag svar efter drygt 25 timmar trots att de själva säger sig svara “inom 24 timmar, men oftast fortare än så.” En av mina två frågor är dessutom felaktigt besvarad och hänvisar enbart till manualen trots att jag i mailet poängterat att jag redan läst manualen på både svenska och engelska samt ringt två gånger utan att ha fått rätt svar.

Jag blir även hänvisad till butiken eftersom den medföljande boken inte går att ladda ner. Med kollektivtrafik blir det billigare för mig att köpa boken istället. Detta borde ha gått att lösa på ett bättre sätt tycker jag.

Bra öppettider på telefonkundtjänst vardagar (8-20) men varför inte åtminstone någon timma på helger?

Letto (Adlibris): Kort telefonkö och genuint trevlig service samt bra hjälp. Via mail får jag svar efter 1½ timme på mitt första mail och efter 6 timmar på mitt andra mail. Får korrekt svar på min fråga om vad som gäller vid reparation av en trasig platta men får ett felaktigt svar när jag frågar om layoutinställningar under läsning. I mitt andra mail, efter att ha påtalat att instruktionerna jag fått inte fungerat, får jag rätt svar.

Också bara öppet på vardagar men med röriga öppettider (mån-tors 09.00-12.00 och 13.00-21.00, fredagar 09.00-12.00 och 13.00-16.00) som inte känns särskilt moderna. Tack och lov vägs det upp av snabb mailkontakt.

Mauro Scocco-poesi, kultursponsring & Louis Vuitton stationery-bonanza

Hur Mauro Scoccos juldikt kunde bli en omslagspuff på senaste numret av Damernas Värld är obegripligt. I övrigt är det ett bra nummer tycker jag. Där det bland annat fanns en notis om Louis Vuitton som börjat sälja pennor i ett av de litterära distrikten av Paris där de öppnat ett eget Cabinet d’écriture.

Det är förmodligen ingen slump med tanke  på Marc Jacobs som är creative director på LV öppnade sina Bookmarc-butiker för några år sen. Men givetvis pekar de bakåt på grundaren och läsaren Louis Vuitton i sin storytelling.

Det finns väl i stort sett inget klädmärke som inte då och då blockar in några läderband i sina skyltfönster för att skapa lit preppy-stämning. Alltså måste LV gå lite längre, de har både bläckhorn och priser som inte är av denna värld. Och dessutom ger de ut böcker. Det är intellektuell finlitteratur med omslag som påminner om universitetsavhandlingars formgivning. LV vill peka bakåt, på det genuina, på historien, på den gamla goda tiden när man reste runt med en koffert full av både idémässigt såväl som fysiskt tunga böcker och skrivdon och inte bara en tummad deckarpocket som man spillt lite surt Ryanairkaffe på.

Det är ganska väntat men kul såklart, jag skulle själv vilja ha ett skrivblock och en penna från LV! (även om jag tycker det är rätt sunkigt med de pennor som har läder och krokodilskinn).

“Hur ska vi koppla det här till kulturpolitk?” tänker ni såklart nu förstår jag.

Ja, jag tänker lite såhär: även svenska märken ger varje år ut kataloger och broschyrer med papperskvalitéer och trycktekniker som det inte finns ett förlag i världen som har råd att använda för exempelvis en nyskapande poet eller en novellsamling i stora upplagor. Vore det inte sjukt intressant att se en kultursponsring där “osäljbara” litterära verk gavs ut av klädföretag som varken har en historia eller är intresserad av att blicka bakåt? Äntligen får vi förlag där försäljning av texterna inte är viktig, där man har distribution klar och kan erbjuda låga priser som inte bär sig själva eftersom man helt enkelt flyttar över de röda siffrorna från utgivningen till bokföringsspalten för “kreddkonto/PR/kulturellt kapital som särskiljer oss från själlösa klädkedjor”. Vilket klädmärke blir först med att ge ut en ny diktsamling i det här landet?

Varsågod för idén, var snäll att skicka provkollektioner/anteckningsböcker till mig när ni blir rika på den.

Austin Press

När jag var liten samlade jag bland annat på sudd, hockeykort och såna där tatueringar som man satte fast med lite vatten. Jag var så himla rädd om alla mina samlingar att jag bara lät dem ligga i en låda, skyddade, säkra. Helt plötsligt hade ju vuxit upp och liksom aldrig njutit av min samling riktigt.

Likadant är det med bokmärkena och korten från Austin Press. Jag har två stycken (fågeln och förgät mig ej) men jag tyckte de var så himla fina att jag ramat in dem och hängt ovanför min skänk/bokhylla. Men snart ska jag köpa fler bokmärken som jag faktisk ska använda och kort jag faktiskt ska skicka.

För oss som älskar pappersbutiker, samlar på skrivblock och behöver en ännu tyngre fix går med fördel in här: http://www.atelieraustinpress.com/