Bokmässan

Let the bokmässebloggande begin

Jag har blivit tillfrågad av Alingsås Tidning att blogga under kommande veckan och sitter just nu med en kopp te, lite nervöst svettig i panna och armhåla, och knåpar på mitt första inlägg som ska innehålla tips för en mässrookie.

Jag surfar samtidigt runt på förlagshemsidor och kollar program. Efter att ha kollat Galagos monterprogram kommer jag drömma mardrömmar om att gråta Park Aveny-hissen full av blod om jag missar Nanna Johansson och Sara Granérs signering på torsdag kl 17.

Har ni något ovärderligt tips om själva mässan eller något som hände på seminarie seminarie eller i monter så skriv gärna i kommentarsfältet eller posta länk om du bloggat om det eller vet någon blogg som jag måste läsa. (ber om ursäkt för inkorrekt meningsuppbyggnad i detta inlägg pga *hög på översockrat te som jag bälgar i mig*)

Om det ser ut så här i din hotellobby är det bara jag som missat en Galagosignering

… Read More

Porrcliffhanger

Imorgon blir det pornografi här på bloggen när jag recenserar en bok som är OBLIGATORISK på varje bokälskares läslista.

Det blir högt betyg så stay tuned. Bland annat lanseras i boken begreppet “septembersyndromet” som refererar till den hysteri som utbrister i bokvärlden varje år i september när bokmässorna går av stapeln.

Noterar att septembersyndromet redan har börjat gripa tag i en och annan på både twitter och i bloggar, folk har redan börjat boka tågbiljetter och ordna med boende. VILKA SJUKA GALNINGAR NI ÄR! (som vågat vänta så länge alltså, jag har bosatt mig så nära Svenska mässan att jag slipper tänka på sånt ju!)

Kända författare jag stalkar på twitter.

En av mina favoritböcker all time är Flickvännen av Karolina Ramqvist. Detta i kombination med att jag senaste veckorna blivit besatt av twitter ledde fram till denna mikrointervju med @Ramqvist:

Karolina Ramqvist: “Detta är en resa för att avnjuta det sista av spädbarnstiden. Och “fira” att boken är klar.”

Jag: “Åh vad kul! Jag älskar verkligen “Flickvännen” och längtar. Vad kommer nya ha för titel?”

Karolina Ramqvist: “‘Alltings början’. Och tack!”

YEEEEEEES!!! Mitt första exklusiva scoop som bokbloggare!!! Hoppas verkligen den hinner ges ut till bokmässan så jag kan få den signerad.

Att köpa en debatt eller en kulturarbetare.

Jag läser just nu Ett gott liv av Ann Heberlein och berörs mycket illa av känslan hon har när hon vallas runt på boksigneringar. Det känns som att alla vill ha något av henne. Jag har själv stått i många signeringsköar och blir alltid glad som ett barn när jag fått en författares autograf. Jag vet inte varför riktigt och fick i och med Heberleins bok anledning att ifrågasätta det här beteendet hos både mig själv och andra.

Det kallas “proveniens” när man pratar om ett tings historia. Auktionen av Ingmar Bergmans hem för några år sen drog in långt mycket mer pengar än vad samma saker kostar om man tar bort Bergman ur ekvationen. Allt från papperskorgar och stolar till nattduksbord med besvärjelser nedklottrade fick plötsligt ett helt annat värde.

I Sverige pågår just nu en auktion där man kan köpa Mona Sahlins Louis Vuitton-väska som blev föremål för ännu en svensk väskdebatt för ungefär två år sen. Pengarna kommer gå till att arbeta för HBTQ-ungdomars rättigheter att ha en fristad där de kan vara sig själv. (Ett berömvärt initiativ givetvis! Och roligt! Precis som jag tyckte när Sahlin tidigare auktionerade ut kreditkortet som var centrum för det som kallas “Tobleroneaffären” till förmån för tjejers rätt att gå i skola.) https://www.bukowskismarket.com/items/299317-handvaska-louis-vuitton-tillhort-mona-sahlin?locale=sv

Här är det alltså inte ens ägaren själv som är intressant, jag tror inte att en stol som tillhört Mona Sahlin ägt skulle inbringa särskilt mycket mer än en random stol av samma märke även om hon är väldigt känd. Med kreditkortet och LV-väskan uppfinner Sahlin en helt ny sorts proveniens. Dessa föremål har människor pratat om, debatterat, tyckt till om. Och detta adderar värde tillsammans med den symboliska innebörd som väskan fick. En kvinnas rätt att ha makt? En socialdemokrats rätt att äga?

Hittade ikväll en sida med bilder på författarmemorabilia som sålts senaste åren. Bland annat Charles Dickens hunds halsband och en lock hår från Jane Austens huvud: http://www.huffingtonpost.com/2010/06/30/jane-austens-hair-dickens_n_629950.html#s107931&title=Dickens_Dog_Collar

Och här börjar vi närma oss något intressant. Inom fototeori pratar man ofta om begreppet “indexikalitet”, hur något förhåller sig till sitt index. I den analoga fotografin så reflekteras ljus på motivet som fotas och går igenom linsen och träffar negativet. Ljuset förändrar negativet och efter att ha framkallat filmen kan man genomlysa det med ljus varpå ett fotografi bildas som sedan går att fixera. Det finns nu en konkret kedja händelser som är i allra högsta grad fysisk mellan fotografiet och det som fotograferats (index).

Roland Barthes menar i sin bok Det ljusa rummet att människans dragningskraft till fotografier kan förklaras på det här sättet. Vi kan äga Mount Everest genom ett fotografi av Mount Everest, eller händelsen när Jack Ruby skjuter Lee Harvey Oswald genom de berömda fotografierna av detta. Eller vad som helst egentligen, genom att vi äger något som faktiskt fysiskt är en del av det genom dess indexikalitet.

Av samma anledning som vi människor älskar begrepp som “based on a true story” i början av en bok eller en film, älskar vi också att äga Charles Dickens hunds halsband även om det låter konstigt. Eftersom det är en fysisk del av något icke-materiellt som vi älskar, eller fascineras av. Som innebörden av en väskdebatt, eller en bok vi ständigt läser om.

Men när jag ser en bild av Jane Austens hårlock och läser Ann Heberleins bok tänker jag att vi får se upp så vi inte hamnar i en situation när vi kommer börja avkräva nu levande författare liknande autenticitetssouvenirer. För det är väl de upplevelser och tankar vi får av de litterära verken som är det viktiga?

I’m your biggest fan, I’ll follow you until you love me papa, paparazzi

Ann Mari Skarp förklarar för sin make och Alex Schulman hur ett övergångsställe fungerar.

Fredrik Lindström har Sveriges bästa hållning

Amanda Svensson var den första intervjun jag lyssnade på. Och första boken jag köpte.

Jag hade ett kamerateam som följde mig under hela mässan. Kamerakillen hade tydligt själv haft författardrömmar en gång i tiden.

Om det är någon författare som vill ge dig godis - följ med på egen risk.

Vissa kändisar man sett på TV är förvånansvärt korta när man ser de på riktigt. Som Henning Mankell t.ex.

Henrik Schyffert - mässans proffs. Vände sig regelbundet till oss i publiken som hamnat bakom scenen.

Legend. Och en väldigt trevlig kille.

Ladies who lunch. And reads.