
Den här bokhandelswallraffen genomfördes som en del av ett presentationsinslag av mig inför min medverkan i P1:s lyssnarjury (som sedan klipptes bort), därför är det inte en 100%-ig wallraff. Däremot var det ett oanmält besök och min nervositet i kombination med den diskreta radioutrustningen gjorde ändå att det kändes som ett genuint möte. Vanligtvis går det till såhär.
Tipspresentation 5/5
Om kvinnan jag bad om tips av verkade lite chockad över att jag ville ha ett så personligt tips från henne eller om det var mikrofonen som överrumplade henne kan jag bara spekulera i. Vad jag vet är att hon snabbt fann sig i situationen, ställde kontrollfrågan “vad läser du?” och sedan snabbt stegade fram till ett av bokborden när jag vagt slingrat mig ur frågan. Jag märkte att hon hade kommit på en bok hon tänkte leta fram men hon hejdade sig i steget.
– Vill du ha en roman eller en deckare?
– Jag vet inte riktigt… gör du skillnad på de alltså?
– Njaa, jo… ja men det gör jag nog ändå.
– Jag läser väldigt få deckare, jag har pinsamt dålig koll på deckare.
– Har du läst den här?
Jag säger nej och får sedan en kort beskrivning av boken samt författaren, hon håller upp boken i luften, greppar tag i den med båda händerna och upprepar detta några gånger. Jag är redan smittad av engagemanget. Hon fokuserar på miljöskildringarna av Stockholm 1928 i boken och berättar väldigt målande. Jag känner såhär: “jag tar två tack”.
Wowfaktor 4.5/5
Mitt avslöjande om min brist på bildning inom deckargenren var ett sliding doors-moment fast utan efterföljande hårfärgning. Följande möjligheter öppnades: 1. Tipsa om ett säkrare kort. 2. Utmana mig.
Hon valde steg 2 vilket drar upp betyget oerhört, jag hade aldrig hört talas om författaren ens, det är en debutant. Det enda som drar betyget lite är valet av en nyhet som de skyltar med på ett av borden.
Pris 5/5
Jag besöker NK, jag ber om ett “boktips – vilket som helst” och tipset jag får är en pocketutgåva. Detta hade jag kanske kunnat ta som kritik av min något noppiga vinterrock men jag vill istället hävda att det är föredömligt att utgå ifrån den litterära kvalitén, den personliga upplevelsen man haft, istället för att försöka “sälja på” mig en ny, dyr inbunden bok. I några minuter var vi klasslösa, litteraturälskande människor som pratade böcker.
Skrytkoefficient i bokhyllan 3/5
Nja, människor som har fördomar mot deckare kan möjligtvis imponeras lite av att det är en kriminolog som skrivit den. Men genren och pocketformatet drar ju ner. Det som ändå gör att den får ett fullt godkänt betyg är att jag som flitig boktipsare känner att jag är relativt tidigt ute med en ny författare som det inte pratats jättemycket om. Man gillar ju att vara först på bollen och i brist därpå inte sist åtminstone.
Förstamening/förstasida 4/5
“När han tittade på sin klocka insåg han att hon snart var tre.”
Får jobbet gjort, nu är vi igång. Det kommer inte bli ranelidska i den här boken i alla fall. Första sidan utspelar sig i Stockholm 1928. En man utan “socialt liv” står nere vid vattnet och röker och tittar ut över havet. Han försörjer sig på fickstölder, han har mördat. Lyxbilar han brutit sig in i beskrivs samt hans kläder. Mycket lovande.
Totalbetyg: 21.5/25




11 Kommentarer
Det låter som ett lyckat besök! Att boken låg framme på bokbord är nog bara ett tecken på att säljaren verkligen gillar den. Jag menar, jag brukar ju skylta om på bibblor och bokhandlar i smyg och ställa fram böcker jag gillar trots att jag inte ens jobbar där:)
Haha! Jag önskar jag fick se när någon som du gjorde det i bokhandel. Du har nog rätt i att hon påverkat skyltningen. Men, även om det är personligt skyltat brukar det ju alltid utgås ifrån något sorts aktualitetsbegrepp i kombination med den egna smaken. Och det förstår jag ju ändå. Är ju inte så kul om det bara ligger 12 år gamla pocketutgåvor överallt.
Tycker du jag skulle gett 5/5 på den punkten trots detta?
Nej en femma ska hon bara ha om hon ser sig misstänksamt omkring, smyger bort till disken, tar fram sin handväska försiktigt och utom synhåll och ur den plockar upp en bok som du aldrig skulle fått tag på annars och viskar “Här! Läs den! Ditt liv kommer aldrig att bli detsamma igen!”
:)
Word!
Jamen exakt så!! Jag måste ju spara femman till det! Fan vad rätt.
Man vet ju aldrig. Man måste lämna lite utrymme för mirakel, tänker jag.
I ett privat bibliotek sprang en bibliotekarie iväg och hämtade ett signerat exemplar av Vännerna från Place Blanche som jag fick hålla i och läsa en gång för flera år sen. Miraklens tid är alltså inte förbi! Misströsta ej när du går bokskuggarnas dal.
Vad underbart om detta skulle hända!
Verkligen! Vi framstår lite som att vi väntar på en “second coming” :D
Jag gillar att läsa om ditt bokraffande :)
“Bokraffande” är egentligen ett bättre ord än bokwallraffande. Bra tips ju. Tack för beröm :)