Tydligen gick det inte att undvika längre. 2010 blev året då jag började citera Bob Dylan trots att jag alltid känt ett motstånd mot han som artist (fast kanske mest alla hängivna fans) och egentligen allting som benämns som beat eller beatnik och så vidare. Men så har jag lite smått lyssnat på hans cover av House of the rising son och så såg jag ju såklart Scorsece-filmen No direction home och I’m not there var ju bra men framför allt så tyckte jag att hans reklamfilm för Cadillac Escalade var otroligt bra och ett oväntat samarbete! Och det var där mina fördomar började grusas på allvar. Så jag antar att jag kommer köpa memoarerna inom kort och snart står jag där och tjatar om Blonde on blonde som Rob i Nick hornbys High Fidelity.

 Läser det här idag mellan några artiklar om Almedalsveckan på Svenska Dagbladets hemsida:

Yeah, but what’s that got to do with politics? Politics creates more problems than it solves. It can be counter-productive. The real power is in the hands of small groups of people and I don’t think they have titles. 

Läs hela intervjun på http://www.bobdylan.com/#/conversation?page=1
Här är reklamfilmen: http://www.youtube.com/watch?v=9X3Bcmf3ckQ