Läser den intressanta artikeln “Komma upp sig” idag i Expressen om miniserien Bibliotekstjuven som drar en del växlar på “klassrelaterade otillräcklighetskänslor”. Och visst är strävan att nå en högre ekonomisk och bildad samhällsklass alldeles central. Men, jag skulle vilja jämföra den med filmatiseringen av en av de bästa filmer jag såg under förra året; Snabba Cash som på ytan handlar om att skaffa pengar och lära sig en högre samhällsklass koder men varken KB-mannen eller JW passar in i någon samhällsklass över huvud taget och klassresan är därför egentligen bara ett enkelt sätt försöka komma undan sin hemlöshet.

I Snabba cash blir det tydligt där hans kriminella vänner kallar honom nedlåtande för “matematikern” och hans Ralph Lauren-kompisar ser rakt igenom hans pinsamma försök att sy på rätt knappar på sin billiga skjorta. Sensmoralen i såna här skildringar som den om KB-mannen och JW verkar alltid vara att pengar inte gör dig lycklig och att “överklassen” är förljugen och svekfull, när de i själva verket skildrar att alla klasser är likadana i mångt och mycket, de accepterar inte människor som sticker ut, som inte följer koderna.

Men! I Snabba cash blir han till sist förråd av sin “ursprungliga” samhällsklass och det är överklassflickan Sophie som kommer och besöker honom i fängelset. I Bibliotekstjuven välkomnar de nya arbetskamraterna honom och bjuder med honom på Riche och kräver inte att han ska betala lika mycket när de samlar in pengar till en kollegas födelsedag. Det ska bli spännande att se utvecklingen i kommande avsnitt.

Välkomnar “överklassen” kanske klassresan mer än arbetarklassen? Är det kanske arbetarklassen som skanderar Bli vid din klass allra högst?

Här är Expressenartikeln: http://www.expressen.se/kultur/1.2287488/komma-upp-sig