marcus

HeLa + Ordinary Batman Adventures

Det kommer komma en regelrätt recension under veckan som kommer när jag läst klart den men måste redan nu efter 70 sidor säga att Rebecca Skloots Den odödliga Henrietta Lacks är precis så bra som alla säger och kommer förmodligen bli lika omtalad fackbok som Tyst vår var på sin tid.

Förutom själva ämnet så tycker jag det är intressant att man även får följa Skloot själv i arbetet med boken. Tycker det är motiverat och säger mycket om nutiden kontra femtiotalet.

Mer om det när jag läst klart den som sagt. Läs mer om boken här: http://www.leopardforlag.se/bok/den-ododliga-henrietta-lacks/

När jag ändå är inne och bloggar vill jag tipsa alla serinördar som läser om “Ordinary Batman Adventures”. Hon som ritar borde verkligen ge ut en bok! http://pleated-jeans.com/2012/03/02/ordinary-batman-adventures-5-pics/

Rariteter jag associerade till under min eftermiddagspromenad och nu vill skryta med.

Gick en entimmespromenad till pressbyrån för att köpa tidningen. Nej jag har inte fått psykos (ännu) och tror det är julafton, jag sitter inte utklädd till jultomten framför min netbook och skriver detta, nej jag ser idag snarare ut som en halvtrött jeansförsäljare med Deer Hunter-komplex.

Jag var ju självklart ute för att införskaffa DN eftersom det är boklördag idag och kombinera detta med min strävan efter att någon utveckla en sund själv och en sund kropp.

På Pressbyrån såg jag att Daniel Radcliffe (Harry Potter) var på omslaget till Esquire, som lämpligt nog var prissänkt. Eftersom jag inte har någon försörjning alls i nuläget försöker jag ha köpstopp på läsning i olika former och förbannade den avart av mig som dras till egentligen vilken läsning som helst. Jag tjuvbläddrade lite i den och noterade att alkoholcitat och klagomål över de enorma rikedomar sög mig in i tidningen. Det är något visst med barnstjärnor som fascinerar mig.

En av mina signerade förstaupplagor i min blygsamma lilla boksamling är nämligen Macaulay Culkins (Ensam Hemma) debutbok  Junior. Den är jag väldigt stolt över trots att jag tycker omslaget är rätt fult och att boken är ganska dålig just eftersom jag tycker Culkin är så fantastisk.

En annan raritet i mina gömmor som jag väntat länge med att få chansen att skryta om är Per Hagmans Match som han själv beskriver som “broschyren om ett yngre hjärta” här: http://perhagman.se/c/bibliografi/ och som en yngre version av han själv läste upp i Jessica Gedins fantastiska Babelpremiär i onsdags. Den går helt enkelt inte att få tag på längre och är helt ovärderlig för mig. Och dessutom bra läsning om man jämför med Junior.

Ann Heberlein – Ett gott liv

ISBN: 9100126144 Sidor: 312

Läste precis en intervju med Diablo Cody (manusförfattare till Juno, Young Adult) i Tidningen Skriva, där man beskriver hennes tid som heltidsarbetande strippa som ett val gjort utifrån målet “…att skaffa sig en en tillräcklig intressant tillvaro att skriva om”. Senare i texten talar man om hennes “Wallraffande”.

Det säger ganska mycket om hur man ser på författare som öppet tar med delar ur sitt eget liv i de böcker de skriver. Den nedvärderande termen “självbekännelselitteratur” ses sällan som en giltig metod för en författare. Skriver man intressant om sitt liv är det inte för att man är duktig skribent utanför att livet man levt varit intressant. Det är märkligt tycker jag.

Man skulle absolut kunna beskriva Ann Heberleins metod som Wallraffande om man tycker det är viktigt att beskriva utifrån redan “godkända” metoder. Ett Wallraffande inom kulturbranschen och dess konsumenters sug efter skandal, inom psykiatrin ur en patients perspektiv, inom ett grupp som ständigt har ett hot om våld hängande över sig att man nästan blir förvånad när man inte blir utsatt för det, inom en akademisk värld, inom sjukvården.

Genom olika begrepp som överskrift, förklarade i korta drag genom citat ur Nationalencyklopedin, som “klass”, “sexualitet”, “helgon”, “historia” osv. belyser Heberlein olika delar av människors jakt på lycka eller åtminstone ett gott liv. Det är otroligt sällan jag läst så bra text om materiell lycka och dess problem, fördelar och känslorna som omgärdar dessa. Det är få som kan skriva så bra om pengar och klass som Ann Heberlein. Ändå har mediabevakningen handlat om “förläggaren”.

Ska man säga något om något annat än sig själv i det här landet ska man heta Janne och smygfilma makthavare, eller skriva rapporter för organisationer, eller vara en politiker som “håller tillbaka tårarna”. Annars pratar man i egen sak och blir ett enskilt fall. (Har skrivit lite mer om detta här). Det är en märklig syn på samhällskritik.

I dessa olika kapitel får man dessutom en bra ingång i olika filosfiska- och skönlitterära texter följt av invändningar eller utvecklingar kring dessa. Det verkar så otroligt enkelt och naturligt för Heberlein att ena stunden skriva om en födsel av kattungar som hon bevittnar för att i nästa stund skriva om Sartre och få det att hänga ihop. Bibliografin i slutet är en bra påminnelse om det enorma arbete som ligger bakom boken.

Visst får man en inblick i de konsekvenser en “självutlämnande” bok har (tusentals mail som ber om hjälp eller uttrycker hat. Folk som tror de har rätt till hennes liv). Och jag uppskattar också författare som vågar skriva om ångest och försöker normalisera begreppet psykisk sjukdom.

Men framför allt uppskattar jag vilken crash course i etik, filosofi och litteratur som Ett gott liv är. Något som man ofta glömmer bort är hur rolig Heberlein är, både i den här boken och i Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. På ett så där torrt sätt som Monty Python kunde vara ibland när de tog influenser från sin Oxfordtid. (“Jag har inte så värst mycket till övers för Lacan”.)

Det är en bok jag är övertygad om att jag kommer läsa om och ständigt hitta nya saker i.

Hollywood ate my novel

Börjar dagen med att läsa följande litteraturrelaterade tidningstexter:

“Hollywood ate my novel” – Om författarnas egna tankar om filmerna som gjorts utifrån deras böcker. Den första om Descendants är väl inte så värst intressant men det andra tyckte jag var kul läsning. http://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/hollywood-ate-my-novel-novelists-reveal-what-its-like-to-have-their-book-turned-into-a-movie-6940772.html

“Litteraturen behöver proffs” – Legenden Annina Rabe om DIY inom bokutgivning. Intressant text men skulle vara kul att få lite mer specifika exempel på varför litteraturen behöver proffsen. http://www.svd.se/kultur/litteraturen-behover-proffs_6901237.svd

Om jag får inspiration kanske det blir en recension av Ett gott liv i eftermiddag och inte bara en massa pladder om semiotiska termer och namedroppande av Barthes.

Nu ska jag skriva dikter så att jag blir alldeles snurrig. Vi hörs mina små bokälskande monster!

(Nej jag har fortfarande inte kommit ur min Lady Gaga-period…)

Stoppa pressarna!

Flash! This just in: Bret Easton Ellis har bytt profilbild på twitter! 

Känns den inte väldigt fanzine? Sådär intern och svår och lo-fi. 

Önskar jag gillade hans böcker lika mycket som jag gillar hans twitter.

https://twitter.com/#!/BretEastonEllis