Ok spoiler alert när det gäller Mad men och ovanstående bok.

Ni som följer Mad men lika slaviskt som jag vet att det finns en scen när Don och Betty träffas av misstag i det som en gång var deras gemensamma hus. Hon har glömt några grejer och och han ska lämna nycklarna till mäklaren eller något liknande trivialt och så står de plötsligt där i resterna av soma liv i det tomma huset.

Don letar fram en flaska Bourbon som han gömt bakom ett skåp och som hon inte hittat när hon flyttstädat. Hon skrattar till och de dricker en drink tillsammans i varsin plastmugg. Hans hemliga liv, drickandet, deras lögner för varandra går i stunden att fnissa bort. De känner varandra men är inte längre en del av varandras liv. De kan äntligen se att att de ändå betytt mycket för varandra och att ingen känner dem bättre trots allt.

Ett litet sånt moment väntar man på i Helena von Zweigbergks nyaste bok Anna och Mats bor i här längre. Och det är nära flera gånger. Men det kommer ALDRIG! Och det är det som också är så skickligt samtidigt som det är väldigt plågsamt. Varenda gång Anna och Mats pratar med varandra drar de samma bråk om och om igen och om och om igen. Som läsare känner man sig till slut som ett skilsmässobarn, man vill gå in och styra upp allt och förklara de olika missförstånden och förklara vad som ligger bakom. Det bästa ligger i dessa dialoger som är oerhört skickligt skrivna men endast skenbart enkla.

Har några sidor kvar nu bara. Ska bli väldigt spännande att se om de blir ihop igen eller om de hamnar i ett bourbon moment.