ISBN: 9789173433662 Sidor: 378

En kvinna börjar må allt sämre men har ingen möjlighet att söka hjälp eftersom det kostar pengar att få sjukvård. Till slut tar hon sig dock till ett sjukhus för fattiga där hon tvingas sitta i speciella väntrum och använda speciella toaletter eftersom människor med hennes hudfärg måste hållas borta från vita.

Läkarna hittar en väldigt aggressiv cancer hos kvinnan som de förgäves försöker bota genom att sy in radium i kroppen på henne. Under tiden man försöker bota henne tar man prover och gör cellodlingar på dessa utan hennes vetskap i ett helt annat syfte, de skär även ut vävnad ur hennes kropp utan att berätta något.

Kvinnan dör men cellerna fortsätter leva i cellodlingar. Man sprider dessa celler över hela världen pga. deras egenskaper som lämpar sig för forskning. Så småningom börjar företag odla och sälja dessa celler kommersiellt till forskare. De omsätter miljoner dollar (och säljs fortfarande idag 2012 för miljoner dollar).

Under tiden har kvinnans sörjande familj inte råd att gå till en läkare om de skulle behöva det. De vet inte att deras mammas celler har varit på månen, i atombombsexplosioner och botat polio.

Det här får man veta redan i början av boken. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag blev oerhört fascinerad av historien men var rädd för att det skulle bli några hundra sidor som bara förklarade dessa saker mer detaljerat. Men det är mycket mer! Förutom huvudpersonen Henrietta Lacks berättelse är det dels en medicinsk historieberättelse om total etikkollaps i forskningen och dels en berättelse om själva arbetet med boken ur författarens perspektiv.

I relativt korta kapitel kastas man mellan nutid när författaren söker upp en (med all rätt) misstänksam familj som varit med om så många extrema händelser att de blivit fysiskt och psykiskt sjuka och olika årtal i den medicinska historien som är av betydelse. Jag uppskattar oerhört mycket att författarens arbete är en så stor del av berättelsen. I t.ex. Truman Capotes berömda Med kallt blod satt jag som läsare hela tiden och undrade hur han fått fram alla uppgifter och hur alla intervjupersoner var och hur det gick till när han träffade dem. Men man får aldrig reda på någonting. Den är för polerad för min smak, för opersonlig.

Förutom att skildra många oerhört hemska händelser ur Lacks-familjens liv, som ofta inträffat på grund av ren och skär idioti i kombination med en oerhört obehaglig rasism och något som ändå måste kallas ondska och leder till beskrivningar av platser som tangerar nazitidens koncentrationsläger, så skildras även en hel del komplexa problem med medicinsk forskning som är desto mer svåra att ha en klar uppfattning om när det gäller rätt och fel.

Det här är en bok för alla som älskar smarta sjukhusserier som House M.D och inte har något emot att få ett par-tre dussin Oprah-moments på köpet. Att den dessutom är skriven med ett så enkelt språk om stundtals väldigt komplicerade saker får en att känna sig smart under hela läsningen, och det är ju aldrig fel.