Bokcirklar
Ett tema jag samlat på ett tag är bokomslag med cirklar som bärande grafiskt element. Svårt att hitta många som är fina dock, har ni några fler tips?
Edit 25/10: Tipstack till Sagas bibliotek för Sylvia Plath-omslaget! Här finns en sida där Shirley Tucker som designat omslaget pratar om hur det kom till samt om bokformgivning i allmänhet.
Hon går genom boken ut ur bilden
Minns ni den fina Ace of base-hitten Don’t turn around? Jag har senaste tiden märkt hur denna hittiga uppmaning blivit det nya “omelett”/”och så ler vi lite” för fotografer i bokbranschen. Enligt min egen påhittade statistik är cirka 95% av alla kvinnor på bokomslag på väg bort från fotografen, eller helt enkelt bara bortvända.
Finns det någon sorts betingad Orfeus och Eurydike-fobi i dessa bildval? Är kvinnors ansikten förknippat med fara? Nja, förmodligen inte, förklaringen stavas: “bildbyrå”. Låg räknat får du cirka 25 gånger fler fotografier om du köper dem via en gigantisk bildbyrå än om du köper dem av en fotograf. Och dessutom större “frihet” när det gäller användandet av fotografiet. Vanligtvis måste du betala fotografen mer om det gått några år och du vill trycka upp en ny upplaga med fotografens bild. Vill du använda den även i reklam, på webben, e-bok, vykort, affischer och så vidare tillkommer det arvode efter principen: tjänar du pengar på någons arbete, direkt eller indirekt, bör denna få betalt. Detta gäller inte på bildbyråerna där du betalar ett extremt lågt arvode för att få royaltyfria bilder med en gång. Du får alltså göra vad du vill med fotografiet, när du vill och hur du vill på en enda sekund. No hassle. Bara att skicka iväg till tryckeriet direkt och passera gå.
Är det här så dåligt då det här med bildbyråer? Njaa.. är väl svaret även på den frågan. Beställer du ett fotografi direkt från en fotograf kan du beställa exakt en sån bild som du vill ha i samarbete med fotografen och författaren. Du kan ha en vision och detaljstyra och få en yrkeskunskap. Eller så kan du välja ett redan existerande fotografi från en fotograf som inte är representerad i de stora bildbyråernas arkiv som inte riskerar dyka upp på en powerbar i icabutiken.
Jaha mer kreativ frihet, finns det något annat då? Jo detta: det är inte längre du som gör valet i bildbyråarkivet. Det som “fungerar” i en bildbyrå är inte det normbrytande direkt. Det är en airbrushad ljus och skarp värld där allt är uppställt och tillrättalagt. Efter att ha kollat igenom de tusen första bilderna under sökordet “woman” på byrån Shutterstocks hemsida inser en att det är ganska stereotyp bild av kvinnor som presenteras. Detta är konsekvensen av den ekonomiska modell som används på bildbyråer. Fotograferna får som sagt väldigt dåligt betalt per bild, liten eller ingen royalty vilket såklart leder till att de måste sälja en större volym av bilder. De kan antingen ta fler bilder och hoppas att alla säljer (vilket gör deras timarvode ännu lägre), eller/och så kan de ta mer allmänna bilder som går att använda i fler än ett sammanhang. Titta på omslagsfotot till “Döden skall du tåla” här nedanför. Eftersom tjejen på bilden är bortvänd kan vi se bilden både som att hon står och tittar på något hemskt i dungen. Men hade den inte lika gärna kunnat vara omslag till en ungdomsbok om kärlek?
Allt som är specifikt på en bild gör den svårare att sälja. Användningsområdena blir färre om du kan identifiera en speciell känsla, plats, tid. De känslor som uttrycks på bilder är otroligt konstlade och de allra populäraste fotografierna av kvinnor är fotograferade i något som liknar ett vitt vakuum. Be ett barn att rita ett hus och de flesta ritar en kub med ett spetsigt tak, kanske en skorsten och ett fönster med ett kors mitt i och en avlång rektangulär dörr. Finns det andra typer av hus? Ja, det finns hus gjorde i glas, timrade hus, höghus, miljonprogramshus osv. Men de flesta barn ritar arketyper eftersom det är så de lärt sig att de ska rita. På samma sätt fotograferar bildbyråfotograferar på ett sätt som de lärt sig fotografera och inte så som verkligheten ser ut. (liknelse snodd från den här dokumentären)
Vad händer då? Jo bland annat lär vi oss om hur dagens bortvända kvinnostereotyp ser ut i böckernas värld:
1. They believe they can fly, they believe they can touch the sky. Ge en kvinna en sarong eller för all del bara en vinterkappa och hon kommer ta sats och försöka flyga oavsett om det är i en öken, på ett fält eller i central park.
2. De bryr sig om miljön. De är sjukt miljömedvetna de här kvinnorna förekommer på bokomslag. De kör aldrig bil eller motorcykel eller något annat med motor. Cykel är deras grej som unga och rullator som gamla. OCH: de är nästan alltid på väg från höger till vänster, med fördel till ett pampigt antikt hus.
3. De utbyter stiltips och är smala som fan. Nästan alla har långt hår och kjol eller klänning med tydligt markerad midja. Med tanke på hur många litterära karaktärer slåss mot normer och mår dåligt över att de inte når ideal så är deras bokförpackningar märkligt ofta återskapande av ideal.
4. De carpar diem. Det vill säga de lever i stunden, tar in saker, lämnar rum för eftertanke och såna saker. Ibland sätter de sig framför ett fönster och bara stirrar ut i timtal, ibland ställer de sig själva framför en stängd dörr och bara tar in känslan eller stirrar sönder i glänta i skogen pga så himla fint. Eller är de apatiska?
5. De är Göteborgare. Någon annan förklaring till varför de alltid verkar ha ett paraply till hands hittar jag inte.
Blurbencyklopedin
En blurb är det citat som finns på pocketutgåvan av en bok och som oftast är hämtat från en positiv recension.
För mig är det så att en bra blurb lika ofta är avskräckande som den är säljande. Jag har ett rätt kluvet förhållande till dem eftersom jag oftast tycker att de fular ner ett snyggt omslag. Samtidigt så blir jag ibland påverkad av dem och köper en bok tack vare/på grund av dem. Här är ett försök att sammanställa några av de vanligaste blurbtyperna en kan stöta på. Har jag glömt någon kategori?
Fejkblurben
Bokomslagens motsvarighet till Frank Abagnale Jr. i Catch me if you can. Här lurar förlaget till det lite, fast ändå inte. It looks like a blurb, it talks like a blurb, men det är inte en blurb utan bara en tagline/slogan.
Exempel: En man som heter Ove – “Årets roligaste bok!”
Massmarknadsblurben
Detta är defaultblurben och jag brukar läsa 2-3 stycken om jag har svårt att somna. De är kortfattade och totalhyllande. De ska vara skrivna i ett massmedium som alla känner till och därigenom får de sin kredibilitet. Säger massmarknadsblurben något om handlingen? Refererar den till någon annan bok? Kommer den med någon som helst information förutom att detta är en bra med stort B? N.E.J.!
Exempel: Innan du dog “Oavbrutet spännande – Dagens Nyheter”
Den kreddiga massmarknadsblurben
Se ovan men byt ut kvällstidning/morgontidning baserad i Sthlm mot “Sydsvenskan”. Tack vare med finkulturig publik kan dessa vara snäppet längre.
Exempel: Det dyrbara “Linn Ullman har helt enkelt skrivit en storartad roman, en sådan där roman som är så bra att jag önskar att jag ännu inte läst den utan fortfarande hade den kvar att upptäcka. – Sydsvenskan.”
Profilblurben
Tyvärr har SCB missat att fixa statistik på det antal litteraturkritiker som genomsnittssvensken vet namnet på men vi kan anta att det är rätt så lågt. Men inom vissa genrer är det inte bara bra utan nödvändigt att veta VEM som faktiskt ligger bakom ett omdöme.
Exempel: Metro 2033 “Ett fascinerande romanprojekt – Jonas Thente, DN”
Kändisblurben
Vi vet inte vart detta sagts/skrivits eller om personen fått betalt för det eller kanske bara varit artig på en fest. Logik: Men jamen har HEN sagt det så MÅSTE det vara så.
Exempel: Livvakten “Bättre än Snabba Cash – Mikael Persbrandt”
Kreddkändisblurben
Romanförfattare som ska lanseras i Sverige men riskerar att uppfattas som alltför svår/ointressant? Ring ett kreddo som skriver typ lite likadant!
Exempel: En gåtfull vänskap “Högst originell, oändligt charmfull. Och enormt gripande. – Paul Auster”
Filmblurben
Sifferbetyg på böcker… sluta upp med såna. Nu. Det är inte roligt.
Exempel: Göring – förhören 1945 Fyra stycken SVT-böcker framför nazist som liknar Melker Andersson.
Debutantblurben
Kan aldrig vara det bästa någon läst ty det är ju trots allt bara en debutant. Måste innehålla ordet “lovande” alternativt “stark” innan ordet “debut”. Denna blurb måste alltid innehålla ordet debut eftersom det är ett bra ord i blurbsammanhang. Det är ju spännande med debutanter liksom. Alternativt löften från recensenten om att denna författardebutant kommer vara värd att “följa”. Detta är det lag på när det gäller debutböcker. Lyd!
Exempel: Vinteräpplen “En lovande debut av Sundström – Svenska Dagbladet”
Taget ur sitt sammanhang-blurben
Här är avkortade meningar och skiljetecken dina bästa verktyg, du vill ju bara få med det positiva eller hur. Och dessutom är det jobbigt att läsa långa blurbar…
Exempel: Blå Koral “… men hon har också en sällsynt begåvning för att skapa romangestalter som lyfter från sidorna och blir riktiga människor. … en sak [är] oförändrad: lusten att vända blad och se nästa världshändelse krascha in i deras liv. – Arbetarbladet”
Taget ur sitt sammanhang-blurben #2 – uppföljarfailen
Ibland är less verkligen more. Till exempel om det bästa omdömet du kunnat hitta innehåller ord som förknippas med svala recensioner/sågningar. Det få motsatt effekt åtminstone på mig.
Exempel: Härskarteknik “Handfasta är råden i alla fall, och sådant gillar jag i den här typen av böcker. – Bokhora”
Maffiablurben
Om du har ambitionen att skriva spännande bestsellers bör du bli blurbad av Stephen King. Har du skrivit en svensk deckare är Leif GW Persson mannen som ska sucka fram ett gött citat till din bok. Vill du skriva chick lit är det självklart kvinnan som uppfunnit genren du vill imponera på. Och som det sägs i Gudfadern “Someday, and that day may never come, I’ll call upon you to do a service for me”
Exempel: Livet efter dig och The mystery of Mercy Close. Se bild nedan.
Tager vad man haver-blurben/Den jämlika blurben
Blurben i sig är sjukt bra, bättre än de flesta på marknaden. Men är mänskligheten redo att ge en lokal bokhandels åsikt lika mycket tyngd som en morgontidnings kulturbilaga? Få skulle våga testa detta, jag applåderar dem som vågar! You may say Bazaar förlag is a dreamer… but they are not the only one.
Exempel: Señor Peregrino ”Det är en riktig episk roman. Alla som tycker om till exempel Vindens skugga och Tusen strålande solar kommer att älska den här! – Bokhandeln Ikano-huset, Linköping”
WTF-blurben
Det verkar vara beröm men ingen fattar någonting.
Exempel: Mamma försökte “Mamma försökte … Jodå, men Jens Lapidus lyckades. Jörgen Bröms, Eskilstuna-Kuriren”
Allt-i-ett-blurben
Det spelar ingen roll om du gillar bred eller smal litteratur, har koll på Murakamiöversättare eller får dina boktips från en morgonsoffa, ibland ges det ut böcker där alla ska med och då gäller det att mixa in så många blurb-prefixer som möjligt.
Exempel: Mörka platser “Höstens absolut bästa deckare, en klar 5:a! – Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige”
Feministiska fyran
Mitt förhållande till klassiker är lite tudelat. Oftast gillar jag att läsa dem men i min bokhylla ekar det skamligt tomt på klassiker. Ofta tycker jag att klassikerutgivning är lite slentrianmässig och tråkigt genomförd. Det är liksom lite “jaha ännu en tidstypisk oljemålning på omslaget”. Och don’t get me started när det gäller filmomslag på klassiker! Snälla sluta.
MEN! För bara några dagar sen dök de senaste böckerna i Bonnier Pockets klassikerserie upp. Och de är så himla snygga! Att ha ett intressant tema och snygg omslagsdesign av svenska illustratörer i de senaste årens utgivning har fått mig att öppna ögonen för, och verkligen bli sugen på, många av de titlar jag tidigare bara känt att jag “måste” eller “borde” läsa. Och denna gång är det alltså dessutom äntligen dags för fyra feministiska klassiker! Även om alla kanske inte skrivits med ett politiskt syfte har dessa böcker vid respektive utgivning varit kontroversiella, hånats och till och med åtalats, just för att de skildrat kvinnors upplevelser på normbrytande sätt.
I boklådan jag jobbar får vi ibland gratisexemplar från förlagen inför utgivning. Gissa hur snabbt “rör-du-dör-du”-lappar dök upp på dessa… Ledtråd: det går att ange i hundradelar av en sekund.
Åsa Lindström är produktansvarig på Bonnier Pocket och den som håller i utgivningen och väljer ut titlarna tillsammans med en redaktion av kollegor. Jag är jätteglad för att hon ville svara på några frågor via mail:
Kan du berätta lite om temat för den senaste klassikerfyran? Hur valde ni ut vilka författare som skulle ingå till exempel?
När vi jobbar med urvalet till serien väljer vi mellan ett stort antal titlar varav de allra flesta skrivna av män om män. Vi blev trötta på det och vill lyfta fram riktigt bra texter om kvinnors villkor. De här titlarna är sinsemellan väldigt olika men har betytt jättemycket för mig.
Hur såg uppdraget ut till Maija Louekari? Ger ni henne fria händer eller får hon ramar att förhålla sig till såsom färger eller något annat?
Vi var ganska tydliga med att vi ville att omslagen skulle kännas retro och att vi ville ha starka färger. Vid ett tillfälle när vi hade svårt att få fram vad vi var ute efter kom min kollega Mattias på att vi kunde skicka henne länken till Bob Hunds ”Helgen v 48” på Youtube som inspiration – då förstod hon direkt. Man kan säga att om dessa böcker hade ett eget soundtrack skulle det vara den låten.
Omslagen (som känns lite gummiaktiga) är av en sort som börjat dyka upp senaste tiden, varför valde ni att ha såna?
Vid varje klassikersläpp tycker vi att det är kul att testa någon effekt på omslagen. Vi har tidigare använt oss av vaxduksliknande pärmar, färgade snitt e t c. Det här materialet kallas för soft touch och vi tyckte att det gummiaktiga blev en rolig kontrast till illustrationerna.
Alla böcker har väldigt intressanta förord förutom Glaskupan, varför blev den boken utan?
Det är en rättighetsfråga. De som förvaltar rättigheterna till Sylvia Plaths böcker vill inte att man lägger till något i hennes böcker. Lite synd tycker vi – det är roligt när man i ett förord kan lyfta fram en titel och sätta in den i ett sammanhang.
Var det självklart att Under det rosa täcket skulle vara med i er klassikerserie?
Nej, det var inte självklart. Vi brukar sällan ge ut titlar som är så pass nyutkomna i serien, men vi tyckte att den kompletterade de andra titlarna på ett bra sätt och sen är den ju i allra högsta grad är en modern feministisk klassiker.
Hur reagerade författaren Nina Björk själv på att hennes bok skulle benämnas som klassiker?
Jag tolkade det som att hon blev väldigt glad!
Till sist: vilken bok läser du själv just nu?
Nu läser jag diverse manus och ska precis påbörja Gimokrönikan av Patrik Godin.
Let’s talk about streck
Att klaga på/skratta åt särskrivare är ju som bekant ett av det stadiga fundamenten som facebooks statusuppdateringar står på. Vad som inte fått lika mycket uppmärksamhet i varken massmedia eller dess sociala dito är bindestreckets vara eller icke vara i bokomslagens värld. Rent språkligt är ju såklart särskrivning crazy men är kanske särskrivning på bokomslag ett nödvändigt ont för att att få så fin grafisk design som möjligt?
Se det här inlägget som startskottet på en lång och segdragen debatt och ge mig gärna bra och dåliga exempel samt era vässade eller trubbiga argument i kommentarsfältet. Om ni ids.
Bra bokomslag som dissar bindestreck:
Bra bokomslag som hissar bindestreck:
