Gallerirunda med svenska författare
Jag såg att författaren Therese Bohman twittrade ut omslaget till sin kommande bok (kommer i augusti) och, precis som debutromanen, pryds den av en oljemålning. Eftersom det är söndag – gallerirundornas officiella högtidsdag – och eftersom jag fortfarande ligger hemma och är förkyld och tycker synd om mig själv – så inspireras jag av Bohmans bok och låter den här dagen avslutas med en digital gallerirunda i böckernas värld.
Här är några av de omslag jag tycker lyckats bra med att använda konst. Har du något tips på skönlitteratur med konst på omslaget så kommentera gärna!
(Konstnärernas namn länkar till google bild-sökningar av respektive konstnär för den som vill se mer.)
Lucian Freud föddes 1922. Hans farfar jobbade med psyket och hette Sigmund. Han har målat den engelska drottningen bland andra. På Bohmans omslag syns en detalj från Night portrait från 1978.
Bohmans debutomslag är en detalj från Paul Delaroches La jeune martyre från 1855. Den franske målaren är bland annat känd för att ha skildrat Napoleons alpvandring på ett mer realistiskt sätt än den mer romantiserande Jaques-Louis David.
Carl-Johan Vallgren, som efter sin stora hit skrev en bok om konstförfalskande Kunzelmann & Kunzelmann var faktiskt inne på konstförvanskning redan vid genombrottet. Omslaget till den augustvinnande boken om Hercule Barfuss är faktiskt ganska kraftigt retuscherad. Caspar David Friedrichs sublima Mondaufgang am meer från 1822 innehåller i originalet tre personer.
Ola Billgren (ej släkt med Ernst Kirchsteiger eller någon annan Ernst heller för den delen) började måla fotorealistiskt på 1960-talet och 1971 målade han Interiör som precis som många av hans fotorealistiska målningar föreställer en bortvänd människa i en scen som det inte är omöjligt att känna igen sig i om en någon gång varit deprimerad. Match made in heaven när det gäller bokens innehåll skulle jag säga.
Maja Lundgrens titel anspelar på att uttrycket Vilhelm Ekelunds citat “myggen är värre än tigrarna”. Alltså: många myggors stick är värre än ett hugg från en tiger. Många ansåg förvisso att hon högg huvudet av många kulturarbetare i boken (som utspelar sig i Neapel och pryds av en staty av Beneveuto Cellini som går att se i Florens) men nog tror jag att tanken är att huvudet ska föreställa författarens. Statyn föreställer Perseus med Medusas avhuggna huvud. Ur Medusas blod föddes Pegasos som är symbolen i grekisk mytologi för skaldekonsten. Bra användande av konst med andra ord.
Cilla Naumanns omslag tycker jag sätter tonen på ett fantastiskt sätt för just den här romanen. Målningen är gjord av Karin Broos 2008 och heter Efter badet II. Fun fact: Karin Broos dotter Sara har en gudfar som heter Lars Lerin som ju också är duktig på att måla. Sara Broos är filmskaparen bakom dokumentären om Lerin och Karin förekommer även i filmen. Läs boken, se filmen, sök upp utställning med Karin Broos!
Maria Miesenberger är en av de allra mest kända konstnärerna i Sverige som jobbar med fotografi. 1994 gjorde hon Heimat som en del av serien Sweden/Schweden som är sådär fantastiskt bra att jag blir avundsjuk för att jag inte är så duktig att jag själv kommer på en lika bra idé.
Alla, ja A L L A!, fotografer som idag tar examen från konstnärliga utbildningar i västvärlden har vid ett eller flera tillfällen försökt härma Francesca Woodman vare sig de vågar erkänna det eller ej. Hon tog sitt liv 1981 men hann innan dess ta massor av fantastiska självporträtt och symbolfyllda fotografier.
Marie Lundquist har i boken med det underbara omslaget och den underbara titeln Drömmen om verkligheten skrivit om ett antal fotografier och som ingen annan i Sverige visat vart skåpet borde stå när det gäller att skriva om fotografi som konst. Att en av hennes diktsamlingar pryds av ett obeskuret Woodman-foto är därför inte så chockerande utan bara väldigt snyggt.
Sara-Vide Ericson är en konstnär jag nyligt upptäckt och jag hade ingen aning om att en av hennes oljemålningar – LIAR V (2010) – finns på en Modernistautgivenbok. Tack Simon för tips i kommentarsfältet! Ps. Jag är grymt sugen på nya dokumentären om Ericson som finns på svt play.
… Read MorePå spaning efter den som dissat Proust
Idag lämnade jag in min masteruppsats för att få den korrekturläst. Ska bli skönt att slippa den. Det var dock nära att jag fick lämna in den med en gnagande känsla av att ha missat något.
För nån månad sen var jag på ett seminarium där vi skulle gå igenom våra texter så långt som vi kommit. Det skulle pågå i två dagar tillsammans med två handledare. Första dagen fick jag handledning på min text. En av handledarna nämnde att kreddig författare NN hade skrivit om Marcel Prousts avskyvärda utgåva på förlaget Gallimard. Detta nämnde min handledare apropå att jag skriver en del om bokomslag i min uppsats. Jag tänkte att detta citat måste jag leta upp, det kanske kan vara fint att ha med på försättsbladet, att visa att även kreddiga finförfattare bryr sig om bokomslag.
Men väl hemma på kvällen så hittade jag inte vem det var, jag hade bara skrivit ner citatet, Proust och namnet på förlaget Gallimard. Inte vem denna NN var. Dammit! På morgonen nästa dag tänker jag att jag ska börja med att fråga vem det var som sagt eller skrivit det där om Proustutgåvan på Gallimard som var så vedervärdig. Men lektionen börjar direkt. Med att handledaren ifråga säger upp sig. Han förklarar att han hatar skolan och de arbetsvillkor som råder där. Därefter lämnar han lokalen. Inte direkt ett läge då det är superbekvämt att fråga om det där citatet om Proust… så jag vände mig till min vän 118118. Och när det inte löste sig så frågade jag instagram.
@karincellton engagerade sig direkt vilket var jättekul såklart!
karincellton André Gide?
marcusstenberg Hmm.. det hade det ju kunnat vara men dissade inte bara han innehållet?
karincellton Han dissade allt som hade med Proust att göra. Ordet ful, har du läst det på franska eller svenska?
marcusstenberg Jag har hört det återberättas av en lärare som citerade det ungefär som att “Gallimards utgåva var förskräcklig”
karincellton Mauvais betyder både ful och dålig. Kanske ett missförstånd?
karincellton Men jag kan tänka mig att han hade åsikter om utseendet på boken också. Han hade ju åsikter om Proust som person, om språket och innehållet i romanen så varför inte?
marcusstenberg Aha så det kan vara en översättningsgroda alltså. Det är ju faktiskt en trolig teori jag inte alls tänkte på. Men varför skulle han ha påpekat att just Gallimards utgåva var mauvais, det är ju samma text i alla utgåvor n’est-ce pas?
karincellton Kanske för att han var lektör åt G och avrådde honom att publicera? Surt, sade Gide?
På twitter ryckte Marias bokliv ut och tyckte jag skulle gå till biblioteket. Eller åtminstone fråga Bibblan svarar. Det visar sig att Bibblan svarar också misstänker Gide!
Jag vågade aldrig prata med läraren som sagt upp sig. Men jag lyckades hitta ordet “abominable” i en essä av Samuel Beckett i en bok på google books som hette Proust. Men citatet var kapat så jag visste inte om det var bokens översättning som var abominable eller om det var själva formgivningen eller kanske Prousts kommatering som åsyftades. Det kan ju vara bra att vara säker på detta om jag nu ska citera detta först av allt i mitt examensarbete. Så hamnade jag till slut på den fysiska bibblan och som vanligt så har Alingsås bibliotek fanimej allt!
Proust blev refuserad av Nouvelle Revue Francaise som var ägt av Gallimard. Och visst var det André Gide som var lektör. Proust blev även refuserad av nästa förlag han frågade. Därefter fick han bekosta utgivningen själv. Snopet. Förnedrande. Men det dröjer inte så länge förrän Gide kryper till korset och ångrar sig. Han skriver ett brev där han förklarar hur detta är det största misstaget i förlagets historia. Personligen tänker jag att det brevet är lite som Love letter av Nick Cave.
Typ 20 år senare sitter Samuel Beckett och känner sig ensam i Paris och passar på att läsa igenom På spaning efter den tid som flytt. Två gånger dessutom. Därefter skriver han essän med titeln Proust som inte innehåller ett knyst om vad det är som är abominable med utgåvan, bara att den är det. Lite av ett antiklimax även om det var kul att folk engagerade sig i jakten. Och den som väntar på något godot väntar aldrig för länge.
… Read MoreTitelnegationstrenden
En av mina favoritförfattare; Linda Skugge, var först såklart för hon är bäst! Därefter började en del inte-rnationella titlar att översättas med detta tvåstaviga fotnersättande ord. Därefter fullkomligt exploderade det även bland svenska författare under slutet av 2013 och bara tre månader in i 2014 går det inte att värja sig från alla inte-titlar som ges ut. Finns det politiska förtecken till denna litterära trend? Har vi helt enkelt fått nog?
Givetvis har detta även nått Rosenbad vid det här laget. (Ni vet Moderaterna; kända för att appropriera andra partiers begrepp och reklamkampanjer som t.ex. det här med att de nu är “Sveriges arbetarparti”, LOL ). Regeringens mest kända bloggare har självklart hakat på denna trend, här finns t.ex. ett inslag där Carl tar inte-trenden ett steg längre än alla andra. Om jag får gissa kommer vi se ännu ett namnbyte från det blåaste av blåa partier inför valrörelsen 2014. Min gissning: Inte gamla Moderaterna.
… Read MoreLika som bär
Lena Dunhams nya omslag är sååå mycket finare än det förra förslaget. Och lite lik Truman Capotes In Cold blood, don’t you think?
… Read MoreThe hills are alive…
Idag såg jag Khaled Hosseinis Och bergen svarade för första gången som storpocket och fick en chock! EN CHOCK!
Men innan vi kommer till det lite bakgrund: när boken kom som inbunden tyckte jag att det var en fin färgskala och behagligt och snyggt med fjädrarna. Men jag började fundera på om det inte är lite klyschigt att det alltid ska vara motljus/solnedgång, silhuetter och luftperspektiv så fort en bok ska vara lite internationell (läs: utspela sig utanför Västeuropa). Jag gick hem och googlade och började samla på mig liknande mustiga omslag till ett framtida inlägg. Jag la till och med in bilderna i ett utkastinlägg att jobba vidare på:
Case closed tänkte jag men hann inte skriva klart inlägget den dagen och det föll i glömska. Men så! *mullrig musik* CHOCKEN! Idag såg jag boken i storpocketformat och märkligt nog hade människorna på omslagsbilden klonats. W.T.F?!
Jag hittade ingen digitaliserad bild av det nya omslaget på nätet i bra kvalitet och fick därför fota av det undre omslaget, i verkligheten skiljer sig alltså inte färgerna åt. Detta är helt sant även om jag inser att vissa av er som läser det här kommer tro att det är något flams på gång (flamset kommer längre ner i det här inlägget). Här finns dock en pixlig version av just detta omslag på Täby biblioteks hemsida för er som är källkritiska.
Frågetecknet kring kloning av silhuetterna är inte bara obegripligt att förstå syftet med, det är också ganska taffligt gjort. I bilden nedan syns det i cirkel 1 att hårbandet är identiskt på de båda barnen som sitter på de vuxnas axlar. I cirkel nr 2 har jag lagt dem på varandra och inverterat färgerna på den ena för att se att konturerna är identiska.
Jag fortsatte göra såna här inzoomningar på byxbenen som föll på exakt samma sätt och på det högra barnets öra som var identiskt. Case closed tänkte jag. Igen. Men när jag satt med bilden i mitt bildbehandlingsprogram och letade fler bevis började saker hända… Jag förstod att det inte var en klantig grafisk designer som varit framme. Det var faktiskt silhuetterna själva som ändrade på omslaget!!! Lite som i Toy Story-filmerna verkade det som att silhuetterna fick liv när de trodde att ingen såg på. Jag hann ta några skärmdumpar av det hela, det blir riktigt otäckt mot slutet så känsliga omslagskonnässörer varnas härmed för starka bilder:
… Read More