Jag skrev lite kort på dagensbok.com om svårigheten med att tipsa manliga kunder om “kvinnliga författares” böcker, i bokhandeln där jag jobbar alltså. Det händer ganska ofta att människor ber om boktips och på frågan “vad tycker du om att läsa?” svarar förvånansvärt många “allt möjligt” eller “allt” eller “vad som helst bara det är bra”. Ofta ställer jag ändå några följdfrågor som försöker snäva in deras boksmak. “Spänning? Deckare? Biografier? Klassiker?”. Vissa vidhåller återigen att de läser “allt” och hur ska en simpel bokhandelsvikarie som jag själv tolka det om inte som att jag därmed fått carte blanche?
Detta carte blanche går det dock oftast enklare att skriva “Johannes Anyuru” på än “Karolina Ramqvist” även om deras båda senaste alster kretsar kring en föräldrarelation, samtidshistoria, skrivande och politik. Om den allätande kunden är en man åtminstone. Kvinnor läser blandat, män läser män. Jag förstår det inte men ser det hela tiden.
Författare som också är omöjliga att tipsa den genomsnittlige mannen om är Joan Didion, Linn Ullman och Justine Lévy. Dessa tre i en manlig kunds hand är min heliga boktipsargraal.
Vidare noterar jag att tusen och åter tusen fängelsebiografier skrivna av inspärrade män där de beskriver sin ångest i “helvetet på jorden”/avlägsna länders fängelser funkar för män. Men kvinnors fångenskap hos manliga kidnappare som pågått i åratal går bort. Tumme upp för Den senila skalbaggens tröst och El Choco, tumme ner för 3096 dagar och Ett stulet liv.
Det verkar som att “kvinnliga författares” romaner blir lite lättare att tipsa om när baksidestexten och tipset fokuserar på det yttre skeendet i en handling, där en eventuellt kvinnlig huvudkaraktär tonas ner. Glöm alltså teman som rör stress, sorg, svek, kärlek, hat, skrivande, dessa är alltför kopplade till huvudkaraktären. Säg hej till Helena Thorfinns Innan floden tar oss eller Amy Weldmans Paradisträdgården. Där är den yttre handlingen så tydlig att den går att hisspitcha, till och med till en man. Det är inte lätt, men det går. Observera att jag inte säger att jag tycker att kvinnor skriver mer om inre skeenden och enbart känslor men som sagt så pekar de mot personen, handlingen pekar bort från den. För givetvis skriver även män om dessa ämnen. När en man gör det, exempelvis Tomas Bannerhed i Korparna, har han redan ett sånt försprång genom sitt kön att inte ens den “förtvivlan”, “skräck”, “galenskap” och “vånda” som nämns på baksidan står ivägen.
Vill en tipsa om en särskilt bra bok som råkar vara skriven av en kvinna är det därför bra att formulera sina tips utifrån ett skeende, utifrån handlingen. Inte fokusera på berättarteknik, språk, karaktärsbeskrivning och annat nonsens som inte tar bort fokuset från författarens kön. På samma sätt går det att få män att intressera sig för kvinnliga deckarförfattare (även om kvinnliga huvudpersoner försvårar det lite grann). Den “yttre handlingen”, eller vad vi nu ska kalla den, verkar vara den nya pseudonymen. (Låt vara att JK Rowling, som först tvingats bli en initial med sina böcker om Harry Potter, så sent som i april kände sig tvingad att fly in i det manliga pseudonymträsket med sin deckare The cuckoo’s calling, och att Alexandra Coelho Ahndoril fortfarande är Lars Kepler med hela Sverige.)
Nu kommer vi till caset som är upprinnelsen till dessa funderingar. En bok som borde gå att att sälja in tack vare sin yttre handling är Malin Persson Giolitos deckare Bortom varje rimligt tvivel. Baksidestexten börjar såhär:
Jag ger dig en chans att uppfylla det som är varje advokats högsta dröm, säger Sophia Webers gamla professor. Att få en oskyldig man fri. För tretton år sedan mördades en femtonårig flicka. Läkaren Stig Ahlin dömdes till livstids fängelse för mordet. Men ingen har glömt det bestialiska brottet. Stig Ahlin är känd som en av Sveriges mest hänsynslösa brottslingar. När advokat Sophia Weber bestämmer sig för att hjälpa Stig Ahlin är det för att hon upptäckt avgörande brister i mordutredningen.
Boken har ett typiskt deckaromslag med en död avklädd kvinna och trasig typografi. SvD blurbar positivt på omslaget. DN på baksidan. Det är bestialiskt, det är ett unikt fall. Som det ofta är i genren. Det verkar spännande baserat på det utdrag jag läst. Ändå går det trögt med mitt tipsande. Män lägger tillbaka den på hyllan efter mina pitchar. De väljer något av Jo Nesbö eller Butler och Öhrlund istället eftersom de vet att det är bra sen gammalt.
Men så en dag händer det plötsligt. Jag drar fram det där esset i rockärmen som jag skäms så mycket för. Jag fuskar. Jag tar ett stort steg bakåt för att kunna ta två myrsteg framåt. Jag drar det patriarkala marknadsföringskortet och försöker samtidigt minnas filosofi B-lektionerna på gymnasiet när vi pratade om handlingsutilitarism och konsekvensetik för att samvetet inte ska tynga mig alltför mycket. Hur var det nu? Går det att intellektuellt försvara uttrycket ändamålet helgar medlen? Allt det här sker blixtsnabbt. Jag har redan dragit handlingen, kunden står och väger boken i handen med lite halvrynkad näsa. Den rynkning jag sett så många gånger, då kunden börjar försöka lukta sig till vart Adler Olsens eller Connelys böcker finns. Det är då jag säger det:
– Det är ju hon som är Leif GW Perssons dotter.
Och det blir lite sådär som när Bruce Wayne och Alfred Pennyworth utbyter blickar i den sista Batmanfilmens slutscen. Kundens ansikte slätas ut, han ler lite och nickar instämmande.
– Ja just det ja, HON ja! Jamen den ska jag nog läsa.
12 Kommentarer
Intressanta iakttagelser! Försöker lugna ner mig nu så att jag inte ska slänga frågan “När var senast du läste en bok av en kvinna!” i ansiktet på min sambo när han kommer hem :)
Vad kul att du gillade min rant. Kul att få kommentarer! Jo jag kan också bli sådär uppe i varv av ilska, jag fattar verkligen inte det här läsbeteendet hos män. Men en får försöka vara konstruktiv och lyfta fram bra böcker skrivna av kvinnor för att det ska bli någon ändring tror jag. Men ofta vill jag ju också bara dyka på folk med ett anklagande finger som du funderade på att göra med din sambo :) Hur gick det förresten?
Ja, haha, jag hade lugnat ner mig tillräckligt så att frågan kom smygande. Men det verkar som att den togs som någon slags av attack vilket gjorde svaret kortfattat i stil med “Jag läser ju mest faktaböcker, tänker inte så mycket på om det är man eller kvinna”. Hmm, nu råkar jag ju veta att alla senaste böckerna varit just manliga författare inkl. Knausgårds samtliga, men jag gick inte vidare med det:)
Jo det var lite det fenomenet som jag skrev om på dagensbok.com utifrån radioprogrammet “Min bokhylla” där de flesta män (inklusive Gustav Fridolin som väl har en ganska tydlig uppfattning om vad jämställdhet är) var totalt omedvetna om att de mest läst mäns böcker. Det är alltså någon form av omedveten inkvotering av män, skulle det vara helt slumpartat vad män läser borde det ju vara cirka 50/50 med tanke på att det ges ut mängder av böcker skrivna av båda könen. Även i fackgenren finns ju massor av kvinnliga författare som skriver om alla typer av ämnen.
Vad kul att jag inspirerade till en intervention med din sambo även om du inte riktigt fick något bra svar. Kanske sådde du ett frö?
Intressant att läsa! Vad gäller barnböcker så påstås det ofta att pojkar nästan uteslutande läser böcker som handlar om pojkar medan flickor läser om både flickor och pojkar. Jag tror att det baserar sig på att “tjejig” uppfattas som “mesig” och man inte vill bli retad för det. Och det försvinner nog inte bara för att man blir vuxen.
Kvotering och diskriminering sker nog för det mesta omedvetet – och är allra svårast att sätta fingret på då.
Jo, “tjej” eller “kärring” är ju gamla bekanta skällsord inom pojkidrott också, vet jag från egen erfarenhet. Otroligt dåligt. Om en person omedvetet väljer män hela tiden tycker jag dock ändå att det borde gå att nå fram till denna med en bra tips. Där sker ju ändå en medveten handling i bortväljandet av tipset. Eller är “kvinnlig författare” något sorts pavlovskt ord som gör att de instinktivt ryggar tillbaka?
Att nämna GW var ett test för att se om det fungerade, och också en sista lösning. Jo det får ju kanske en person att upptäcka att kvinnors böcker är minst lika bra som män. Men samtidigt är det ju något sjukt i att som vuxen inte tillåtas stå på egna ben. Och det bidrar jag ju till när jag säger så. Jag är lite kluven inför det där som du märker :)
Kul att du kommenterade! Vem är det som lär barn att tjejer är mesiga tror du? Är det föräldrarna? En tycker ju att Harry Potter och Hungerspelen borde ändrat en hel del, kanske kommer den generationen vara vettigare när de blir vuxna?
Förresten tyckte jag att du gjorde en alldeles utmärkt grej! Du fick honom att läsa en bok av en kvinna trots han inte hade tänkt det från början. Nästa gång tänker han kanske. “Tja den där Leif GWs dotter var ju inte så pjäkig. Jag kanske kan prova en till.”
Bra gjort älskling!
:) tack
Alla knep är tillåtna när det gäller att sälja böcker! Intressant inlägg, jag vill gärna höra mer om observationer i bokhandeln.
Haha ja de kanske är det. Vad kul att du gillar bokhandelsobservationer. Jag kanske får försöka skriva fler såna. Jen Campbells bokhandelsbokssituationer händer verkligen varje dag här så det finns ju material åtminstone.
Go for it!