Första meningen är ju fantastisk, och finns även med på baksidestexten: “Jag har en önskan. Den är oerhörd”.
Men sen kommer 3 sidor som jag inte begriper och läser om några gånger. Jag tror de handlar om gud. Jag bestämmer mig för att ändå läsa vidare eftersom boken är kort och för jag inte känner att det är rättvist att lägga ner den så snabbt. Men jag förbereder mig för att lägga den till handlingarna som en en av de där svåra böckerna jag kämpat mig igenom bara för min fåfängas skull.
Men sen vänder min läsupplevelse totalt. Det här är inte en novellsamling. Inte heller är det krånglig prosalyrik. Det är små korta berättelser. De har inga tjusigt uttänkta öppna slut. Varje liten berättelse verkar snarare vara en sån historia som beskrivs i “Berättelsen om fågeln” på sid 51:
“Det var i början av vår förälskelse. Då när man fortfarande berättar historier för varandra. När man berättar om sig själv med hjälp av sin barndom, sin uppväxt, och när dessa berättelser löper som tidstunnlar mellan de förälskades kroppar, genast redo omsluta en sådan ny upptäckt, genast förmögen att förflytta sig till en sådan plötsligt öppnad plats och verkligen se den. “
Små, ofta vardagliga situationer beskrivs genom ett känsloliv som är osentimentalt och inte förskönande. Det är som att läsa en oerhört välskriven blogg. Det känns som om man känner dessa karaktärer trots att de bara får några få sidor var.
Det här är bättre än det mesta jag läst i år. Jag tänker på favoritförfattare som Sara Villius, Ninni Holmqvist och Caroline Ringskog Ferrada Noli som alla lyckas vara oerhört specifika och bjuda på sån igenkänningsfaktor som ger en rysningar bitvis trots dess enkelhet utan att hamna i Jonas Gardell-karikatyrer eller Fredrik Lindström-ironi.
Och 100 gånger roligare i all sin torrhet än ovanstående män. “Vi åkte ut till lantstället i Paulas pappas Daimler. Han var koleriker och behövde egen bil.”
Kanske låter allt ryckt ur sitt sammanhang. Så är det med alla dessa berättelser. Precis som med livet, hur pretentiöst pinsamt det än är att skriva så så är det så jag tänker.
Jag kommer mos def att låna fler böcker av Linda Boström Knausgård.
4 Kommentarer
Jag började också men gav upp, fick inte in läsmelodin.
Åh vad synd. Jag tyckte ändå att den vände väldigt fort. Hur långt kom du?
Har du något specifikt sidantal som du ger varje bok innan du slår igen pärmarna?
Läste första novellen tror jag. Brukar av princip läsa ut men här orkade jag inte, den gav inget :(
Haha precis som jag då med andra ord :) Glad att jag inte gav upp nu.
Måste börja följa din blogg nu! Den är väldigt bra!