Jag orkar inte ens skriva om hur fånigt det är att rapportera om fackbokskategorin utifrån vilken MAN som INTE vann istället för om vem som faktiskt vann. (Och ja jag vet att det var sportsidorna som skrev så men det låg även på “löpen” igår). Vad jag orkar skriva om är detta:
“Inget pris för Zlatan å Lagercrantz. Synd att #augustpriset inte tog chansen att bli en ännu större angelägenhet för folket.”
Ja så var journalisten och programledaren för Nyhetsmorgon Jesper Börjesson snabb att twittra efter att den ofolkliga historien om Raoul Wallenberg vunnit, alltså mannen som var med och organiserade de åtgärder som räddade tusentals judar undan koncentrationsläger under 40-talets mitt.
Kanske tyckte Börjesson bara att Zlatan å Lagercrantz hade skrivit den bästa boken, det har jag ingen åsikt om, den är säkert jättebra. Men det här med “angelägenhet” och “folket” när det gäller kultur och priser för kulturutövare dyker upp ofta. Vi minns väl alla när Göran Hägglund dammade av Ny Demokratis gamla begrepp “verklighetens folk” och passade på att önska sig en värld där man öppet kan gilla figurativa målningar utan rädsla för repressalier?
Det här ständiga tjatet om att det är “snacket vid köksbordet” som är det enda viktiga och att det bara är de kulturutövare som förekommer där som ska premieras har jag några frågor kring:
1. Behöver de som redan är så uppmärksammade av “folket” verkligen uppmärksammas ännu mer? A.k.a: behöver bästsäljarna mer pengar? Vad ska de göra med alla dessa pengar?
2. Vilken statistik/källa ligger till grund för vad “folket” pratar om och vad “folket” tycker är angeläget? Ska vi i läkemedelsforskning enbart uppmärksamma de som forskar fram mediciner mot folksjukdomar för att flest människor vill det? Och så vidare…
3. I vilket annat sammanhang är det bra att stryka medhårs? Är inte nya boktips bra? Är det inte bra om vi kan uppmärksamma sånt som media inte redan skriver om och som vi inte redan känner till?
4. Underskattar inte Jesper Börjesson sitt älskade “folk” när han tror att de bara har intelligens för att läsa EN bok i år? Är det inte underbart om någon som bara läst en bok i år plötsligt får upp ögonen för Augustpriset och ser att EN ANNAN (!!!) bok vinner? Finns det inte en risk/chans att en då går och lånar just denna bok bara för att kolla upp vem som kunnat slå Zlatan? Kan det inte vara så att ibrakadabra så kan vi verkligen tillskriva Zlatan å Lagercrantz den här läsfrämjande effekten som det tjatats så mycket om i samband med den här boken.
Så, ni kan diskutera det här i grupp i 30 minuter och komma tillbaka hit sen. Och smit inte bara iväg till kafeterian nu utan försök fundera lite på det här. Och JA, det kommer på provet sen.
4 Kommentarer
Bra talat! Jag förstår inte heller varför man hela tiden bara måste hylla en av våra hjältar på bekostnad av alla andra. Och jag tror heller inte det är bra för någon att vinna/tilldelas alla utmärkelser och priser som går att uppbåda. Eller att det är bra för kulturen. Omväxling förnöjer, som man säger.
Åh tack. Kan så lätt uppfattas snobbigt när man pratar om sånt här. Men det är ju just det som det INTE är. Som du säger, att gilla något smalt och rekommendera/prisa den står ju inte alls i relation till något som anses folkligt.
Jag tror att många är rädda för att man ska titta ner på dem och agerar efter devisen “anfall är bästa försvar”. Hur kul vore det om Jan Guillou vann Nobelpriset varje år liksom? Jag tycker det är ganska kul att Göran Rosenberg vann skönlitterära t.ex. eftersom det var den enda jag läst och inte tänkt läsa heller. Men nu kommer jag göra det för att juryn ändå valde bort alla de andra jättbra böckerna till förmån för den alltså borde den ju ha något intressant mellan pärmarna.
Har du vart på “galan” någon gång förresten?
Nej, man har ju inte på något sätt underkänt Zlatans bok bara för att man ger Augustpriset till nån annan.
Nej, jag har aldrig haft förmånen att vara med på galan någon gång. Har du? Jag tror det hade varit spännande.
En gång var det en kvinna på ett flygplan som sa att hon trott att jag var en dryg jävel innan hon började prata med mig eftersom jag suttit och läst DN Kultur så länge.
Det ÄR ett problem med den “fina” kulturen att folk känner sig bortskämda. Tråkigt. Känns som att det ska till en del ändringar i skolan för att ändra det.