***
”Övar någon med en annan peson otukt som emot naturen är, eller övar någon otukt med djur; varde dömd till straffarbete i högst två år”.
– Brottsbalkens paragraf 18:10 *
***
“Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?”
– ur Karin Boyes Ja visst gör det ont
***
Okej detta kommer 37 år för sent, jag inser det, men 1976 var jag ju inte ens född så vad begär ni egentligen?
För 37 år sen under årets första halva händer följande:
- Miljonären och dämonregissören Ingmar Bergman grips under en teaterrepetition misstänkt för skattebrott.
- Miljonären och sagoförfattaren Astrid Lindgren får betala 102% i skatt och skriver Pomperipossa i Monismanien där hon i sagoform kritiserar marginalskatten.
Alla ba: “Men ZZZZZZZZNARK!!! gå ner på Svensk Tenn och tröstköp en skål typ…”
Eller nej förresten, nu googlade jag lite: alla bryr sig oproportionerligt mycket. Än idag är Bergmans Berlinexil omtalad. Lindgrens satir uppmärksammas fortfarande (senast i programmet Nugammalt på femman) som något sorts genialiskt verk.
asidhg490tu34gj3904g34t5q9349u999mjcmm oj ursäkta jag nickade till av tröttma och sov en stund med pannan mot tangentbordet.
44 år tidigare hade Karin Boye fördrivits till Berlin, men inte av skattetekniska skäl eller dylikt. Nej hon flydde från landet Sverige där hatbrott var en del av lagstiftningen. Att förälska sig och/eller att ha sex med människor av samma kön var kriminaliserat och något som kunde ge ganska hårda straff (straffarbete i 2 år var maxstraff + den sociala stigmatiseringen) enligt en lag som drog sex mellan samkönade över samma kam som sexuella övergrepp mot djur.
Bergman hade känt sig kränkt av rättegången mot honom och hans misstänkta skattefiffel. Försök då sätta dig in hur det måste vara att få lära sig att ens känslor och begär inte bara betraktas med fördomsfulla ögon utan att de dessutom är kriminella! Du var tvungen att smyga. eller förtränga, av rädsla för omvärldens dom.
I diktaturer är det vanligt med självcensur, risken för repressalier gör att journalister inte ens försöker skriva kritiskt eftersom de lärt sig vilka konsekvenser det får. Inte konstigt att många i hatbrottssverige mådde enormt dåligt och också verkligen trodde att det var något fel på dem. Att de var onaturliga blev säkert en del av dem. Känslomässig självcensur.
Idag recenserar jag Jessica Kolterjahns bok om Karin Boyes exilår här. Jag tycker det är årets bästa bok, men det får ni läsa mer om på dagensbok.com. Här på bloggy måste jag ventilera över att jag blir så in i helvete arg över att tänka på att människor idag stått kring eldar runt om i landet och lyssna på studentmösseiförda människor som läser Javisst gör det ont som om den handlar enbart om den bokstavliga vinterns övergång till vår och sommar.
Pomperipossas tankar om sjuttiotalets skattepolitik för höginkomsttagare lever vidare. Men kanske är vi inte så moderna ännu att vi kan se en tvivlande och självhatande människas övergång till att våga stå upp för den hon är trots riskerna med det. Först inför sig själv, sen även inför omvärlden. 1935 kommer dikten ut. Hon har varit i det mer öppna Berlin som Kolterjahn beskriver i sin roman. Kanske börjar hon acceptera den hon är, kanske hittar hon modet och styrkan på dåtidens HBTQ-klubbar i Berlin (exempelvis Silhouette, bilden) som gör att hon några år senare kan ge ut dikten som beskriver det läskiga med att våga, men också det nödvändiga i att tvingas bli en känslomässig aktivist om en vill vara fri.
Har vi verkligen kommit så långt nu att det verkligen bara är en bokstavlig dikt om våren? Är vi så långt från diskriminering att den inte fungerar som något mer än så? Är det bara människor som stått upp för mer pengar i plånboken som är hyllningsbara?
* = Brottsbalken 18:10 formulerades så mellan 1864-1944. Därefter ansågs homosexualitet vara en psykisk störning och det förekom att människor spärrades in på mentalsjukhus mot sin vilja. Om den inspärrande gick med på att bli kastrerad kunde den däremot släppas ut i vissa fall.
15 Kommentarer
Men Karin Boye är väl hyllad? Den dikten är väl tex MYCKET mer känd än Astrids Pomperipossa och det med Ingmar Bergman hade jag inte ens hört talas om.
Men diskriminering är VERKLIGEN inte utrotat.
Godmorgon. Vad kul att du kommenterade!
Min poäng var inte att Bergmans misstänka skattefiffel är mer känt. Det var bara ett exempel på en känd kulturutövare som kände sig kränkt av landet han levde i, med den stora skillnaden att han kunde prata om det han kände öppet, han skrev om det i Laterna Magica och intervjuades om det. Lindgren kunde även hon säga ifrån och fick till och med sin text uppläst i riksdagen. Hade Boye sagt ifrån så öppet hade hon kunnat dömas till straffarbete. Och i min värld är skattepolitik (för den ekonomiska överklassen) inte lika viktigt som jämställdhet och sexuellt likaberättigande. Hon fick skriva metaforiska dikter istället.
Mitt stora problem är just att den dikten ÄR så känd men att den “stulits” ur sin kontext lite grann på samma sätt som Karin Boye plockas ur sin kontext.
Kanske har jag bara haft otur med svenskalärare (jag vägrar säga “svensklärare” – detta är min barnsligt trotsiga sida som dyker upp så fort jag tänker på det här :) ) men jag tycker det är konstigt hur omnämnd Karin Boye ändå är redan i grundskolan utan att kontexten/tiden beskrivs. Jag blir irriterad på att hon utmålas som en deprimerad poet som skrivit fint om våren (lite hårddraget men i stort sett den bild jag fick länge) och vars dikter vi kanske kan plocka fram på skolavslutningar och valborg. Jag tycker inte litteratur behöver tolkas biografiskt hela tiden men i vissa fall behöver det nämnas. Att hon var förföljd i sitt hemland där vi faktiskt hade en politisk struktur som förbjöd hennes sexualitet och känslor har jag inte hört talas om förrän jag började skolka från svenskalektionerna och började hänga själv på biblioteket.
Karin Boyes plats i litteraturhistorien som en politisk författare är väl extremt liten och enbart något som väldigt få känner till och pratar om? Tror inte de flesta utropar “Clarté!” när Boye nämns. Eller har att tidigt såg nazismens faror väldigt tidigt under tiden som Sverige låtsades vara neutrala och uppfann rasbiologi och såna otäcka saker.
Idag hade vi nog ansett henne vara en väldigt politisk författare och gayaktivist. Men de som är lika före sin tid idag som hon var då är jag rädd att vi inte pratar om eftersom vi inte ens pratar om denna hemska historia vi har som jag är övertygad om bidrog till hennes psykiska ohälsa (hur kan den inte ha gjort det liksom?) och som bland andra Socialdemokraterna var med om att upprätthålla.
Kanske är det bättre att folk reciterar henne idag på första maj än igår är väl min poäng.
Fin poäng och ett starkt inlägg, tycker jag! Påminner mig om när jag och min dotter delade rum på STF Zinkensdamm med två unga, gay kvinnor från (frireligiösa) Vetlanda och sen fick se deras oerörda glädje på ett lastbilsflak i Pridefestivalen för några år sedan.
Hur viktigt det är att få komma ut och bli sedd och bekräftad för den jag är! Och ännu mer åsidosatt i vår egotid: för dom vi är!
Oj vilket fint minne! Fint för din dotter att se det också. Där jag växte upp fanns 1 öppet homosexuell man på en befolkning av cirka 15000. Snacka om att kommande generationer kommer känna sig helt vilsna och konstiga. Pride är ju så fint för att det bygger upp känslan att vara “normal” kan jag tro (jag har själv aldrig vågat gå med). Normal i bemärkelsen att människor inte behöver “komma ut” eller få konstiga blickar när en berättar vem en lever med osv.. Konstigt att det fortfarande behövs en parad för det, sånt här går jag runt och är arg på extra mycket nu efter denna bok. Det borde vara avklarat för länge sen… Det är intressant när exempelvis socialdemokrater pratar om Sverigedemokraternas bakgrund i extrema rörelser när de inte är tydliga med vilka lagar de själva varit med på för inte alltför länge sen. Som ung (nåja relativt) undrar jag då om de i själva verket inte skäms för denna historia? Hur tolkas tystnad?
Det var så fint när Kolterjahn skriver att Boye känt sig tvingad till att bli motståndsman trots att hon är så illa lämpad för det. Är jobbigt om en är blyg, osäker, har ångestproblematik osv. att DESSUTOM behöva slåss för sina rättigheter i egen sak.
Ska du läsa Kolterjhans bok nu förresten eller har jag pratat sönder den? :)
Jag står i kö för boken och ser fram emot att läsa den! Att den har Alingsåsanknytning är en bonus, nu när “Molanders” är slut, även om abstinensen efter den blev hanterbar.
Haha så omvärlden suktar efter Alingsås!! Måste dock göra dig besviken – Alingsås förekommer inte i boken. Detta utspelar sig innan den tiden då hon lärde känna en Alingsåsare. Dock är det mycket Berlin!
Det kan jag hålla med om. När Karin Boye presenterades när jag gick i gymnasiet så var det med stor aktning. Det omtalades om att hon var homosexuell och olycklig och att självmordet var på grund av det. Vi fick också läsa Hjalmar Gullbergs dikt om hennes död.(http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/dod-amason.shtml) Men att det var straffbart med enkönade förhållanden minns jag inte att någon sa.
Fast det kan vara minnet. Men vi gavs absolut inte bilden att hon enbart var en “fin vårdiktare”.
“Denna dag stiger ner till Hades”
Herregud vilken fin rad. Jag hade aldrig läst den innan. Bra tips,.
Skönt att Boye fick lite bättre presentation i din uppväxt än i min. Men jag tycker ändå det är märkligt att det inte nämns att det fanns ett strukturproblem. OM nu den självbiografiska historien ska berättas med självmord och allt (för det kan jag också ifrågasätta såklart även om det var det som lockade mig som tonåring) så tycker jag liksom inte att det är försvarbart att utelämna en sån biografisk detalj som i vilken typ av samhälle hon levde. Jag tror det hade varit bra åtminstone för mig att se den kopplingen mellan samhällets fördomar och den egna olyckan. Allt är inte ens eget “fel” när en mår dåligt liksom.
Kanske borde skriva detta i ett brev till mina gamla svenskalärare i och för sig istället för att tjata på dig :)
Jo men tjata gärna på mig, det är bara intressant! :) Jag tänker att jag kanske inte riktigt minns ifall eller hur mycket min lärare sa något om samhällsklimatet. Men jag minns känslan av att det var en helt onödig och sorglig tragedi som inte hade bort hända.
Har just läst ut Jeanette Wintersons “Varför vara lycklig när du kan vara normal” apropå din text ovan. Väldigt bra bok, på alla sätt. Jag älskar berättelser om människor som befinner sig i ett existentiellt nolläge (eller snarare under noll faktiskt…) men kravlar sig upp.
Och jag måste förtydliga mig angående brukslitteratur, jag menade att Kamalas bok tex var livsavgörande och en stor läsupplevelse just för att den lästes vid exakt rätt tidpunkt i livet, dvs strax efter 20. Likaså Stjärnvattenfallet. Båda håller självklart för omläsning även vid mogen ålder, men det blir lite som ett minnespalats från en tid när allt var ännu värre.
Kan verkligen instämma i rekommendationen av Wintersons bok!
Åh vilken fin titel. Jag har stått och hållit i den några gånger just pga titeln. Kamalas bok står hemma i hyllan och min sambo har uppmanat mig att läsa den. Nu har jag två källor på dess briljans och antar att jag måste ta tag i det :)
Jag läste Stjärnvattenfallet typ 3 gånger under gymnasiet. Läste även allt hon gjort innan och efter men det är ju Stjärnvattenfallet som är mästerverket. Det var verkligen en bok jag BEHÖVDE då. Precis som Girl Interrupted, allt av Johanna Nilsson och typ tusen skildring av ätstörning, ångest osv. Brukslitteratur av den typen är ju en fin genre att hamna i tycker jag vi kan klubba!
Jag är i Berlin nu förresten, ska givetvis gå och se biblioteket som medverkar i Himmel över Berlin. Finns det något annat jag måste göra här?
Även vår gemensamma vän Anna T vandrade nyligen genom det där biblioteket! Hon spelade in ljudrymden och gjorde sedan ett superfint inslag om Himmel över Berlin till “Klassikern”!
Mina Berlinminnen består mest av hur jag dricker milschkafee (förlåt stavningen…) i djupa skålar runt om i staden – ett slags förstudie till dagens latte-mode. Jag har ungefär samma förhållande till caféer som du verkar ha till bokhandlar! Jag gillade verkligen Bauhausmuseet också, som låg i en liten park och borde vara lätt att hitta!
Är det sant? Nu MÅSTE jag lyssna på det. SKa bli intressant att höra hur det låter. Var otroligt tyst där, tysta heltäckningsmattor och typ 0 skrikande barn. Var lite rädd att om mobilen ringt hade typ Leon legat på ett tak 300 meter bort och snipat mig.
Är du gammalt Nick Cave-fan förresten?
Lite ledsen att jag missade Bauhaus faktiskt. Tror de hade en typografiutställning nu. Hade varit kul att se. Börjar snöa in mer och mer på typografi.
Vad såg du där? Förutom museicaféet?
Det var nog bara någon form av basutställning! Men jag gillar den där tvärvetenskapliga attityden till form, att hus och rum och ting hänger ihop och att de olika disciplinerna får väga lika tungt. Och så är det något med skolor och kollektiv och konstnärlig utveckling, och att det finns en idé bakom alltihop. Även om man inte alltid delar den! Några andra fria själar är de i Bloomsburygruppen, de målade ju tavlor, drejade frukostkoppar, gjorde tygmönster med samma sköna självförtroende. Och Virginia Woolf hälsade på och skrev bättre än någon annan! Det var bara byborna som tyckte gruppmedlemmarna var lite väl smutsiga och hade konstiga hemsydda kläder med fula tryck! Så ett annat restips är att besöka Charlston farmhouse där gruppen bodde i England. Och apropå Berlin var jag på ett underbart ställe till, en museirestaurang med tung, drypande fet tysk husmanskost, rustika bord och mörkbruna paneler och gröna växter. Som du säkert redan har förstått har allt utom korvern och surkålen försjunkit ner i glömska. Kanske var det Biologiska museet… Roligt att jag ger dig restips förresten, själv åker jag som längst en timme med tåg. Snart ska jag på barnbiokonferens i Västerås, det känns nästan som att åka till Paris!