Serier

Let’s do something for ourselves

Veckan som kommer nu blir full av saker att göra men ska också försöka smita iväg till SF-Bokhandelns tioårsjubileum. De kommer ha massor av författare där som signerar böcker, Star Wars-karaktärer som kommer på besök och Zombie-sminking.

The geeks will have a field day with this one!

Jag är inte jättekunnig om serier på det där sättet som jag antar att de flesta besökare kommer vara. Men jag har en grundallmänbildning som räcker fram till att jag åtminstone skulle våga säga att serier nog är ett ämne jag hoppas skulle dyka upp om jag var med i På Spåret. På spåret skulle liksom aldrig ha Comicon-Q&A-nivå på sina seriefrågor så i det vattnet skulle jag simma tryggt.

Men det är väl som Platon/Aristoteles/Valfri gammal grek (inte han på youghurtförpackningen dock, han var väl Turk?) sa att ju mer man vet desto mer vet man att man inte vet. Och jag kan vakna kallsvettig ibland och komma på att jag ju faktiskt inte vet om Captain America är DC eller Marvel, att jag inte minns namn på alla karaktärer i Watchmen eller vad Mary Jane heter i efternamn.

Häromdagen fick jag panik när jag kom på vilka luckor jag har när det gäller Modesty Blaise. Jag tog mig till biblioteket, betalade av min stora sen-återlämnings-skuld som gjort att jag hållit mig borta av skam och lånade kvickt ett stort album med Modesty Blaiseserier skapade mellan 1963 och 1965.

Nu lägger sig paniken sakta men säkert så Fredrik Lindström – det går bra att ringa nu.

FANS – Öppet brev till Hanna Fahl

Jag gillar verkligen reportageböcker. Dokuböcker och intervjuböcker. En av mina absoluta favoriter är Fans av Fredrik Strage där han skriver om bland annat skriver om Hamstergirls, människorna som ligger bakom klottret i portuppgången där Darin bor, den som bröt sig in hos Ace of Base-Jenny och så vidare. Mästerligt bra.

Men! Det är nya tider nu. Det finns en ny spelare på arenan. Och det är DU Hanna Fahl. Du dyker upp mer och mer i min dagliga mediekonsumtion och du verkar vara ett äkta fans av det du skildrar. Senast var det den fina artikeln om Eurocon och för bara några minuter sen såg jag din intervju med Orup på PSL där jag chockades lite av hur smidigt du fick ur Orup åsikten att Arkiv X är alla moderna tv-seriers urmoder (true that Orup) och hur lätt och ledigt du diskuterar Battlestar Galactica ena minuten för att i nästa stund ropa Yey när du får veta att Indiedrottning kommer ingå i kvällens låtlista.

Har inte hört dig i jättemånga sändningar på radio men nog många för att dra slutsatsen att det verkar som att du du klarar av alla tillgängliga format!

Har du funderat på att skriva en reportagebok? Snälla gör det. Jag tror du kan skriva om precis vad som helst. Bara kom på ett ämne!  Jag lovar att bedriva en massiv kampanj på den här bloggen och i min omgivning.

L’Homme qui rit

Sitter i kön i McDonalds drive thru och lyssnar på ett P1, ett program om Victor Hugos bok Notre-Dame de Paris (ringaren i Notre Dame) som nu ska bli radioteater. Jag sitter så som man ofta sitter och tänker när man lyssnar på liknande program i P1 om klassiker. “Jaha ja, 5 veckor alltså, det var imponerande att han skrev den så snabbt, jojo, mycket imponerade minsann..”

Så plötsligt berättar regissören av radioteatern bakgrunden till varför han fastnat så för Victor Hugo. Han hade läst  L’Homme qui rit (Mannen som skrattar) när han var barn och blivit näst intill traumatiserad. Den handlar om ett gäng som kidnappar barn och vanställer dem för att senare sälja dem till cirkusar och freakshows. Ett av dessa barn – Gwynplaine, skär de upp mungiporna på, nästan ända till öronen.

Här fryser den del av mitt hjärta som är vigt till nördiga triviadetaljer till is. Det ringer onekligen en klocka.

Efter några väl valda googlingar när jag kommit hem hittar jag mycket riktigt att Jokern i Batmanserierna är baserad på filmatiseringen av The man who laughs. Och den senaste filmatisering med Heath Ledger har tagit det ett steg längre och gått till källan, Hugos roman.

Hittade även uppgiften att i  ett avsnitt av Justice League från 2003 så infiltrerar Jokern en tv-kanal med hjälp av firmanamnet “Gwynplaine Entertainment”. Undrar hur många 8-åringar framför Cartoon Network som registrerade den Victor Hugo-referensen… De borde lyssna oftare på P1 på väg till McDonalds, de små idioterna.

P4 Mötet

85 procent av alla sändningar av P4 Mötet börjar med meningen “Vi sitter här på ett litet fik..”.

Men det är väldigt pålästa intervjuer och väldigt metodinriktade frågor av typen “Hur går det till när du lär dig en manustext?” eller “Hur går det till när du får en idé”. Ofta får svaren lirkas fram men det är väldigt befriande med intervjuer som försöker ha en egen inriktning.

I början på maj blev Nina Hemmingsson historisk när hon med största sannolikhet blev den första att säga fitta i P4, jag hörde dock inte den intervjun förrän idag.

Den intervjun och många många fler finns i deras poddarkiv, jag har snart lyssnat igenom alla.

Mästarnas mästare

Två mästare inom respektive skrå möts i senaste numret av BON. Eric Schüldt känd från “Livet och döden” i P1 som var smått fantastiskt och Martin Kellerman, serien Rockys skapare.

Eric Schüldt är väldigt bra på att ställa frågor, Martin Kellerman är väldigt bra på att bli intervjuad, vi fans som läst HUNDra intervjuer tidigare känner ändå att vi får något nytt.

De skulle nöjt sig med det från BONs sida och skippat de där gimmickaktiga små kommentarerna och faktarutorna och fotografierna som ska ge det hela en inramning som om de är “hos psykologen”. I ett av fotona tycker jag mig till och med se hur Kellerman tycker det känns lite fånigt.

Hade man velat ha “Kellerman hos psykologen” som tema hade man velat kunna hitta en litteraturintresserad psykolog som intervjuade honom. Varför man nu skulle vilja ha det. Min franskalärare sa ofta att “i Frankrike är psykoanalytiker ständigt närvarande i kulturdebatten, ja kändisar till och med”. Det kanske känns kul i teorin, men bliv vid din läst Schüldt, franskalärare har oftast rätt men inte alltid.

Rocky hos psykologen däremot är ju djävligt bra, och några såna strippar hittas här: http://rocky.vitkor.se/label/psykologen_ulla/

PS. Ber om ursäkt för ovanstående ordvits i andra stycket. Jag känner mig rätt flamsig just nu som kompensation för den nervositet och seriositet som morgonens examination krävde. Om 31 minuter får jag veta om jag får min kandidatexamen.