Romaner

Vintage Yates

Imprinten Vintage ger ut Richard Yates samlade verk så snyggt förpackade att det är svårt att hålla sig från att ta hela bibliografin på kreditkortet…

Döden & Co.

Minns inte vart (The 90’s förmodligen)  men tyckte det var så bra när Henrik Schyffert tog Lukas Moodyssons Fucking Åmål som ett exempel på ironins död. Helt plötsligt, efter ett decennium av ironi och distans där ingen menade något, kommer en kille som gör en film om olycklig kärlek och använder Foreigners “I wanna know what love is” som soundtrack när Agnes och Elin kysser varandra för första gången.

Det finns ingen distans, det finns inget skämt, Foreginers låt är med för att den är bra och mäktig.

På samma sätt tycker jag att Moodyssons dikter och nu även hans roman fungerar (läste klart imorse). Det är känslor och tankar och dåligt samvete rakt igenom. Och det är dåligt samvete för det dåliga samvete. Och märkligt nog finns det en humor i allt elände på samma märkliga sätt som i filmen Mammut när huvudrollsinnehavaren får en penna i elfenben för 3000 dollar och får förklarat att den är svindyr på grund av att man inte längre får döda elefanter för deras betar. Bilden av grymheten som gör lyxen möjlig och det absurda i att offra sitt liv för att kunna sitta på ett privatplan långt bort från de man älskar är typisk Moodyssonsk.

Fullmatad med observationer och exemplifieringar från nutiden. Popkultur och klassiker. Resor och drömmar och minnen och telefonsamtal. Och på något sätt blir allt som Lucas ser ett tecken eller en metafor för honom själv.

Väldigt bra!

Hittade klippet förresten när Schyffert konstaterar att irnoin dött:
8:27 in i videon.
http://www.youtube.com/watch?v=QfygxGLF-1o&feature=related

Bokmässan

Vilken rolig bokmässa det var i år! Kommer ha massor att skriva om nu i höst när jag läst allt jag köpt och fått.

Men tills dess får ni listan på Bokmässans…

Mest entusiastiska – Mannen i en seriemonter som la ner hela sin själ i sökandet efter ett Batman-album (som jag inte visste namnet på utan bara vagt hur omslaget såg ut) och sen prutade ner albumet 60kr åt mig när han hittade det.
Trevligaste – Marcus Birro som vi mötte ute på mässgolvet strax innan hans signering men som alltid tar sig tid att snacka lite.
Snyggast monterdesign – Norstedts förnyade med sina ljuslådor.
Deal – Köp tre VI-Tidningar för 99:- och få en ekologisk olivolja på köpet.
Mest oväntade kommentar – “Ja men du är en rosa giraff.” – Jan Guillou på Piratförlagets scen.
Oblygaste fans – Per Morbergs beundrarskara som stormade scenen när han skulle bjuda på det han lagat (och provsmakat med fingrarna) vid kockscenen.
Förlorare i lågkonjunkturen (?) – Adlibris som alltid imponerat med sina montrar och signeringar och nu hade en yttepyttemonter med en dator där man kunde beställa böcker från deras hemsida och buda på en iPad.
Arbetarförfattare – Piratförlagets författare som också stod i kassan och tog betalt.
Bästa outfit – Leopardförlagets monterfolk som hade leopardmönstrade tröjor.
Goodiebag – Albert Bonniers bokklubbs röda fina kassar som innehåll mörk choklad, kolsyrat vatten,
Diss – “Det var finare kassar förra året, när de var i guld” – Okänd kvinna i Piratförlagets monter.
Dubbediss – “Det tycker jag också” – Min mamma instämmer i ovan nämnda kritik i Piratförlagets monter.
Ögontjänare/backstabber/trippeldiss – “Det tycker egentligen jag också” – Undertecknads kommentar på betryggande avstånd från Piratförlagets monter.
Sjukaste händelse på alla andra platser än just bokmässan –  En man som står och gnuggar en röd ballong med Leninmotiv mot sin mage för att med hjälp av den statiska elektricitet som uppstår mellan ballongen och flanellskjortan fästa den mot en vägg och därefter ta ett steg tillbaka och med stolt blick betrakta sitt verk.

Om en månad, om ett år

Jag tycker att Françoise Sagan är en helt unik författare och jag har som mål att om inte allt för många år läst igenom hela hennes bibliografi. Ibland går det lite trögt när jag får för mig att läsa om I kärt minne eller Ett moln på min himmel (Bonjour Tristesse) för fjärde eller femte gången men i helgen köpte jag Om en månad, om ett år som jag börjat läsa nu.

Det har blivit lite av en sport att köpa hennes böcker på antikvariat. Tror inte att jag har någon som jag köpt som nyutgåva eller pocket. Har länge önskat att det skulle komma en lyxig Sagan-box med alla böcker på svenska men dels tror jag inte att något förlag skulle våga satsa på det och dels finns risken att någon som inte läst hennes böcker skulle försöka “hotta upp” alla de klassiska omslagen och förstöra allt.

Här är en typisk Sagan-mening från första kapitlet: “Makarna Maligrasse måste trolla med ekonomin för att kunna hålla salong. Det var rena katastrofen för dem när det blev modernt med whisky.”

Spökskrivaren – Robert Harris

Spökskrivaren av Robert Harris är en sån perfekt titel att man blir förvånad över att ingen använt innan (heter visserligen The Ghost på Engelska men är inte även den perfekt.). Och jag vet inte vad som är bäst, att den utspelar sig i bombsäkra limousiner, på privatplan, i lyxhotell och stora villor på Martha’s Vineyard eller att den är så spännande.

Jag gillar verkligen böcker som utspelar sig i maktens korridorer eller som den här bakom maktens kulisser när en premiärminister gått i pension och hans memoarers spökskrivare dör och en ny kallas in för 50000 dollar per vecka.

Spoiler alert! Läste senaste Wallander-boken för bara två veckor sen och eventuella läsare som läst bägge; jag lyckades trots Wallanderboken färskt i minne inte lista ut den sista gåtan i Spökskrivaren, gjorde ni?