Film + TV

Böcker på film och tv

Google och det litterära världsarvet

By On 2013/04/15

Jag antar att chansen för att du som läser den här bloggen också spenderade fredagkvällen med att kolla på K-Specialen om Google och det litterära världsarvet är lite högre än genomsnittet hos den vanliga medborgaren. Om du mot förmodan inte hann med och behöver en snabbgenomgång för att hänga med i snacket i fikarummet idag så kommer en sån här.

Google och det litterära världsarvet innehåller bland annat följande guldkorn:

 

Inklippsbilder från bibliotek.

Inklippsbilder från bibliotek och romantiserande uttalande om dessa.

Keffa animationer.

Keffa animationer.

Märkliga anekdoter från...

Märkliga anekdoter från…

…franska  och stereotypiskt otrevliga bibliotekerarier.

Typ som den här killen.

Engagerade akademiker.

Engagerade akademiker.

Berättelser som spär på myten om “arbetsplatsen Google”.

Omotiverad kreativitet i Final Cut Pro.

Bilder som bekräftar myter om “arbetsplatsen google”.

Som sagt…

Besserwisser som grundat WIRED/gubbe som inte förstod sensmoralen i Orwells 1984.

Fler keffa animationer influerade av 1992.

Fler keffa animationer influerade av år 1992.

En munk som ägs i värsta tänkte-inte-på-det-situationen.

En munk som ägs i värsta tänkte-inte-på-det-situationen.

Wait for it...

Wait for it…

...snaaart kommer det jag på det...

…snaaart kommer det jag på det…

...säg en ledtråd bara... vad börjar det på för bokstav?

…säg en ledtråd bara… vad börjar det på för bokstav? Så himla mycket lättare det är hemma i soffan asså…

Vad har Carl Bildt och en klostermunk som säljer ut sig till google gemensamt? De beter sig som att de är utsända av gud, tänker inte igenom något de gör och vägrar svara på frågor i intervjuer.

Och just det ja: i runda i slängar cirka en miljon manliga experter som säger självklarheter.

Read More

Bokomslag

Sälja grej med tjej – nu även i bokbranschen

By On 2013/03/03

Nej, det här är inte ett blogginlägg om Björn Ranelids omslag till Kvinnan är det första könet, inte heller om PO Enquists senaste boks omslag, det får bli en annan gång (God knows att vi behöver prata om dessa).

Nej nu ska det handla om bubbelnollan James Bond som firades med medley på Oscarsgalan i år eftersom det är 50 år sen han blev filmis. Det är också lämpligt nog 60 år sen han dök upp i boken Casino Royale för första gången som litterär karaktär. När familjen Broccoli (ja, familjen som kammat hem miljoner på den Dry Martini-beställande agenten heter faktiskt så) tog beslutet att reboota hela serien för några år sen, och kalla in Daniel Craig och hans superkropp, så började James Bond för första gången kännas intressant för mig.

Han blev skadad, han mådde psykiskt dåligt, han sörjde, han svettades, han fick ont i handen när han slog någon. Han var åtminstone lite mer mänsklig. Det var ju inte som Christopher Nolans Batman-reboot, långt därifrån, men nog med bra för att jag började fundera på att läsa böckerna. MEN! så kom filmen Skyfall och då var samma gamla trötta gubbsjuka sextioåring som var tillbaka med sina alfahannefasoner och machotönteri. Varför? Och varför ska det smitta över på böckerna? Är han lika töntig i romanerna som i filmerna, ni som läst dessa?

Här kommer i alla fall en liten Bond-kavalkad. Originalomslagen har jag satt överst, och de är väl lite fina på ett nostalgiskt sätt men rätt trista. Sen kommer Vintage Classics-omslagen. Jag gillar visserligen den färgglada tecknarstilen i illustrationerna men det blir så tröttsamt när “Bondbrudarna” måste vara nakna. Varför kan de inte få ha kläder på sig? Varför kan inte Bond vara naken också på åtminstone några omslag? Han är ju den karaktär som är naken oftast trots allt.

Read More

Film + TV

Quiet: The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking – Susan Cain

By On 2013/01/03

Först av allt; tack till Therése som tipsade mig om denna!

Jag kände tårarna komma flera gånger när jag läste den här. Den är liksom inte Titanic-sorglig. Det är ett stillstamt och systematiskt nedbrytande av de som Cain kallar “introverta” eller “high reactive”.

Det finns ett test tidigt i boken med 20 “frågor” av typen “I enjoy work that allows me to ‘dive in’ with few interruption”, “I like to celebrate birthdays on a small scale, with only one or two close friends or family members”, “I often let calls go through to voice mail” och så vidare. Man ska svara sant eller falsk på dessa påståenden och om fler än hälften stämmer in på en är man förmodligen en introvert. Jag svarade sant på alla 20 frågor. Och förmodligen är det såna som mig som dras till boken.

Vi introverta behöver väldigt lite stimuli för att bli intresserade av något, men samtidigt blir vi lätt stressade. Därför jobbar vi helst själv och undviker stora grupper. Vi tar lite plats i sociala situationer, vi är eftertänksamma, vi isolerar oss med böcker och får våra partners att tro att något är fel när vi inte pratar med dem istället för att sitta tysta i timtals. Detta känner vi skam för och vi tror att det är något fel på oss. Vi försöker förgäves ändra oss.

Susan Cain går historiskt igenom det extroverta idealet som idag präglar samhället. Allt från tvålreklamer som uppmanar oss till att utveckla en stark personligt på 20-talet till dagens öppna kontorslandskap och brainstorming-möten på arbetsplatser tillbaka till Bibelns stammande Moses. (Både öppna kontorslandskap och brainstorming är bevisat dåliga för produktivitet, detta underbygger Cain bra genom enkla referat av etablerad forskning precis som hon gör med allt annat).

Hon går igenom forskning kring utbildning, i förhållanden, på arbetsplatser, inom politiken, inom den religiösa världen osv. Överallt åsidosätts de introverta som har så mycket att ge men som negligeras på grund av deras oförmåga att kommunicera sina ståndpunkter och idéer på ett färgstarkt sätt.

Jag tänker på alla barn som växer upp som introverta och får “lära” sig av sin omgivning att de måste anpassa sig och förändra sig till att bli mer som de extroverta. Det gör mig så himla ledsen att tänka på. Och hela tiden när forskning visar på hur mycket dessa har att ge dessutom. Introverta har till och med något att ge i den allra mest hårdföra kapitalism.

När börsen kraschade för några år sen visade sig att det fanns fonder och börsmäklare som fördubblade sina vinster. Dessa drevs av människor som är klassiska introverta personlighetstyper. De hade investerat i lågrisk-bolag och läst på, inte låtit sig drivas av dopamin som extroverta har en tendens att göra. Men de var inte lika kapitalstarka eftersom människor tenderar att investera i dem som gör bäst presentationer, inte i dem som har bäst underbyggda prognoser. (finns otroligt dråpliga säljpitchar beskrivna som vi som introverta känner är längre bort än en resa till Mars).

Jag fascineras av hur mycket forskning som Cain pekar på där biologin faktiskt styr, hjärnans olika sätt att reagera. Det går att avgöra på de allra flesta spädbarn om de kommer bli introverta eller ej. “De blygas” stigma kan i och med den här boken lyftas ur ekvationen.

Det är verkligen ingen självhjälpsbok. Snarare påminner den om Barbara Ehrenreichs mästerliga böcker om arbetsmarknaden (Barskrapad och Körd) . Mycket refererande av forskning och personliga upplevelser ute i samhället som kopplas till dessa rön. Det är en bok för föräldrar till inåtvända barn att läsa om de oroar sig för sina “blyga” barn, det är en bok för lärare och chefer att läsa för att se vilka enorma resurser de idag slösar bort, det är en bok för alla som lever med någon som inte klarar av att småprata på fester men som kan föreläsa om astronomi i timtal framför en jättepublik.

Men framför allt är det en bok för såna som mig som fortfarande i vuxen ålder känner sig “fel”, som inte hittar en plats i samhället där de kan passa in. Jag har precis läst klart den men redan börjat omvärdera vissa av mina egna personlighetsdrag. Jag känner att det är åratal av nedvärderande som kanske inte direkt släpper men som åtminstone rubbats lite.

Känner du igen dig i någonting jag skrivit om här så snälla läs Susan Cains bok, för kicken av att isolera sig med en riktigt intressant bok om inte annat.

Crown 2012
ISBN: 9780307352149 Sidor: 333
Inbunden: BokusAdlibrisVia Godhandling
E-bok: Bokus/DitoAdlibris
Pocket: AdlibrisFritz Ståhl(häftad)
Finns den inne på biblioteket? 

Här finns även ett TED talk av Susan Cain: http://www.ted.com/talks/susan_cain_the_power_of_introverts.html

Read More

Böcker på film och tv

Postapokalyptiska bibliotekarier

By On 2012/12/22

Jag såg om Day after tomorrow som en tröst nu när det inte blev någon riktig undergång.

Ni som inte sett är härmed varnade, det kommer spoilers i detta inlägg.

Tidigare när jag sett filmen har jag tänkt att den handlar om människans påverkan på klimatet och de ödesdigra konsekvenser vårt beteende får. Men när jag såg om den märkte jag att den tar upp en mycket större fråga: bibliotekariers arbetsmiljö.

Under ledning av en Jake Gyllenhaal (som då fortfarande var lite sådär Conor Oberst-trulig och teenage angstigt-gullig) stormar en massa krävande låntagare biblioteket.

Detta händer:

De klär sig illa, de tar med sig hundar in fastän det är förbjudet, de klagar fastän det finns tydliga skyltar.

 

Bibliotekarie #1 har självklart inte lämnat sin post framför kartoteket fastän New York svämmar över och världen går under. Får hon några stimulerande frågor om litteratur tror ni? NEJ! Hon blir otrevligt bemött av Jake som givetvis fått för sig att biblioteken är någon sorts servicecenter där man får ringa, kopiera, surfa gratis.

 

När temperaturen sakta sjunker i NYC, tror ni att låntagarna bränner stolarna i läsesalarna eller de tonvis av kopieringspapper som måste finnas i någon skrubb? Nixpix. De börjar elda med böcker.

 

 

När bibliotekarie #1 blir så vansinnig på detta att hon måste ta av sig glasögonen (som vi ju alla vet är det kraftigaste sättet en bibliotekarie kan visa sina känslor på) blir hon behandlad som luft. LUFT!!!

 

Ändå svarar hon artigt på ännu en dum fråga som inte handlar om böcker. “Tur jag pluggade 7 år för detta jobb” tänker hon. Och så undrar hon vad personen längst till höger i bild sysslar med. WTF?!

 

Under tiden kämpar Bibliotekarie #2 med en låntagare som inte respekterar den kanoniserade Freddy N.

 

Som sagt… dagens låntagare… Ingen respekt för män med valrossmustasch och deras nazistsympatiserande systrar… eeeh… 

 

En kille som tidigare spelat radio inne på biblioteket (HYSCH!!!) föreslår en kompromiss. Spoiler alert: bordet i massiv ek bakom honom eldas aldrig upp.

 

Jake fortsätter elda böcker som tusan. Elda elda elda.

 

Bibliotekarie #2 kör ett mantra för att lugna ner sig. Kramar nämnda bok.

 

Ingen bryr sig. De fortsätter elda istället. Elda elda elda.

 

Plötsligt blir en av de bortskämda låntagarna sjuk (hon som Jake är kär i) och svimmar och har sig. Vem fixar det? Jo bibliotekarie #1 som satt på sig glasögonen igen, dragit en syrlig kommentar för att rädda självkänslan och snabbläst in sig på infektionssjukdomar. Jaha Jake nu passar det minsann att lyssna på vad en bibliotekarie har att säga! Vet du vad du är Jake? Du är värre än en… en… en jävla eboksturist!!!!

Jaha och sen klarar de sig. De eldar upp typ allt i det exklusiva rum som aldrig används trots att bibliotekarierna verkligen verkar behöva ett nytt personalrum. Och tror ni att de får något tack eller ett nytt lunchrum? Nooooo… för det är ju då Jakes frånvarande farsa dyker upp och då är han givetvis hjälten.

De enda som verkar ha begripit sensmoralen i den här filmen är Eurythmics som tog på sig stora glasögon och spelade in låten “I saved the world today” – en klar och tydlig bibliotekariehyllning. Ta nu och lyssna på den. Och tänk på att behandla din bibliotekarie med respekt nästa gång!

Read More

Böcker på film och tv

Homeland s02e09 – Great expectations

By On 2012/11/27

I senaste avsnittet av Homeland gör de där två killarna som alltid sitter i en van och avlyssnar någon en liten husrannsakan som skildras i bildsviten nedan.

Det går att se vilket uppslag som polaroidfotografiet som agerar bokmärke är instoppat i. Jag har nu läst det och tyvärr är det väl inte världens gåshudskänsla som infinner sig men ändå lite intressant att det handlar om två män som går in i ett främmande hus, hur de betraktar sakerna där och om en person som lägger tillbaka saker hen lyfter upp på exakt samma ställe. Avsiktligt eller ej – lite coolt är det ju.

 

 

 

 

Read More