Bokomslag

Bokomslag

Omslagsöversättning

By On 2013/12/23

Ibland kan saker försvinna i en översättning av utländska böcker till svenska, det vet vi alla, men när det gäller bokomslag verkar det vara mer av ett lotteri. Ibland blir det faktiskt bättre. Men ibland kan det bli… ja… mycket sämre också. Här är 15 exempel på svenska romaner som bildligen översatts till engelska.  

ekmanKerstin Ekman skriver bra men har någon förbannelse över sig som gör att hennes bokomslag för det mesta ser ut som en grafisk tågolycka. Men det finns ett undantag: Hunden. Den är så f-e-r-e-uktansvärt snygg formgiven att inte ens en liten gulligt tecknad tax i snö som tittar på en älg kan bräcka den.

gardell

Den engelska utgåvan känns så himla formulaiskt när det gäller böcker som ska till tala en yngre publik. Den transparenta färgade plattan känns så gjord. Å andra sidan är den svenska typografin ute och cyklar. Författarnamnet ger mig Jan Guillou-vibbar och “Jenny” är i något helt annat klumpigt typsnitt. Oavgjort.

gw

 

Kan Albert Bonnier snälla slänga alla de där fula GW-stämplarna som de pryder alla Leifs böcker. Snälla. Jag får ont i ögonen. Den engelska utgåvan är sååå mycket snyggare.

hashWTF!? Vad hände här med utlandslanseringsomslaget? Någon som tog LSD, hoppade in i en tidsmaskin, åkte tillbaka i tiden och snajdade ihop detta i första versionen av QuarkXpress?

jj

 

Gilla böcker har alltid snygga omslag. Även om detta inte är mitt favoritomslag från förlaget så håller det en hög kvalitet. Det känns kul och otäckt på samma gång. Det utländska omslaget är så tråkigt. Hade det varit ett emo-teen som gjorde sin första uppgift på mediagymnasiet så hade jag sagt: fortsätt så, om 15 år kommer du vara nästa Julia Peirone men för att vara en professionell formgivares alster… nej nej nej.

kaffemedrån

 

Den engelska utgåvan av Kaffe med rån är smart och snygg. Okej, den plagierar den utländska versionen av Hundraåringen… men den är ju fortfarande snygg. Texten är lackad också vilket känns lyxigt.

lilla

 

Ingenting kan slå John Ajvide Lindqvist-omslagen. Och Lilla stjärna är det JAL-omslag som är allra snyggast. Fan vad snyggt det är med vargen i transparent blodröd färg ovanpå det slitna sepiatonade fotografiet. Ett av få omslag som lyckas med att använda skrivmaskinstypsnitt utan att det blir pinsamt.

lodz

 

Aha, a classic case of “samma bild men det ena är snyggare”. Här tycker jag att inramningen i den svenska utgåvan är trist och känns som kurslitteratur eller kanske en rapport av något slag. Jag får Michael Clayton-vibbar och blir nyfiken. Det är också snyggare bildbehandling och lättare att få så syn på den judiska stjärnan som pojken på omslaget bär vilket ger en tydligare ingång i vad boken handlar om.

Namnlöst-3Två helt olika känslor. Den engelska utgåvan är ju så mycket snyggare rent hantverksmässigt. Känns lite som gamla “Wanted”-affischer i vildavästernfilmer, eller kanske cirkusaffischer. Jag tycker den påminner lite om dessa fina Cormac Maccarty-omslag men jag förstår de som föredrar den svenska utgåvan.

po

 

Inte samma titel, jag vet, men vi måste prata om Per Olovs fascination för rumpor på sina omslag. Är det något sorts krav han har i sina kontrakt? Försöker han konkurrera med Murakamis bröstfascination?

stiglarsson

 

Millenium-böckerna alluderade till tidningsmagasin men åh så tråkiga de är.  Ska en använda effekter som låg opacitet så krävs det väldigt mycket skicklighet. Engelska omslaget känns ju lite Gone girl men nog är det väl finare ändå?

strindbergDen svenska utgåvan känns lika delar äventyr, historiska dokument och dokument på ett lyxigt sätt. Den engelska känns som en egenutgiven new age-bok med “The secret”-komplex.

tranis

 

I den svenska utgåvan är det snygg bildbehandling, elegant, sobert. Den engelska känns som en bildbyråbild som väntar på att bli såld till ett dyrt privatiserat ålderdomshems reklambroschyr som vill visa att äldre människor kan vara “vitala”. Eller kanske är det en bild av en mysig morfar i en Riesen-reklam? Det tycker jag i och för sig är ganska nyskapande och kul på en diktsamling som innehåller liemän som provar ut människors dödskostymer. Oavgjort?

wallander

 

Svenska deckaromslag måste skärpa sig. Nu. Ser jag en. enda. silhuett. till. så. skriker. jag.

vittula

Den engelska anknyter till estetiken på LP-skivor under den tid som skildras i boken. Fotot är samma kille som på det svenska men istället för att det känns som lågprisskylt utanför en matbutiken känns det lite Nick Hornby.

 

 

Read More

Bokmerch

Boken som inte finns

By On 2013/12/02


Ska du bara köpa en bok idag så är det ju denna! Äntligen har Stoner fått ett snyggt omslag. Okej att det var böcker på det tidigare Vintage-omslaget men särskilt vackert var det ju tyvärr inte. Det är däremot utgåvan i bilden ovan. Och limited edition är det också. Men jag hittade den ingenstans. Hur köpa denna bok? Givetvis grävde jag lite i detta. Men med tanke på att jag inte hittade den så gjorde jag vad varje grävande journalist (Janne J, jag menar dig) tvingas göra: konstatera att eftersom inte jag hittar den så är det faktiskt så att den inte existerar.

Hela researchmaterialet finns här:

Read More

Bokomslag

Steglitsan vs. Fokuslistan

By On 2013/11/29

sexpistols

antoinette

weldman new yorker

Ni vet när den härliga känslan när en författare skrivit in en kulturell referens i bok men liksom gömt den lite, eller åtminstone inte påtalat den supertydligt, och så känner en som läsare trots det igen den och bara myser nöjt och känner samhörighet och andra fina känslor? Jo det är klart ni vet den känslan! Ju mer dolt, eller ju mer nära ens egen smak, desto roligare. För er som knarkar den känslan kan jag tipsa om att börja leta även bland omslag och annan grafisk design. En både snygg och smart sån referens är berättelsen om “The first rockoco star” Marie Antoinette som fick affischer som refererade till Sex Pistols klassiska estetik och som nu även rullat vidare till den svenska Barnbruden.

Jag tycker också mycket om den supersnygga referensen till The New Yorker-omslaget på det svenska omslaget till Amy Waldmans fantastiska debutroman.

Alla dessa referenser flashade förbi i hjärnan på mig nu i veckan med anledning av Fokus #47 med den årligt återkommande makthavarlistan som fick mig att vända mig om när jag stressat gick förbi en pressbyrå på väg till pendeltåget häromdagen. Mer sånt här! Bra jobbat!! Så gick mina tankar. Jag ville givetvis veta mer och Fokus art director Ebba Bonde visade sig vara en supertrevlig omslagsdesigner som gärna svarade på några frågor.

 

Donna Tartts The Goldfinch har uppenbarligen varit en inspirationskälla till ert senaste nummers omslag. Hur kom du på den idén?
Jag ville göra ett för-omslag till tidningen då kollaget på sidan 3 skulle kännas som lite av en upprepning från tidigare år. Anders Borg som ligger etta på makthavarlistan behövde vara stor i kollaget och han har redan figurerat väldigt många gånger på vårt omslag. Så jag ville göra något oväntat och hemlighetsfullt. Letade efter referenser och möjliga förlagor. Eftersom jag gillar Donna Tart och vi skrev om hennes nya roman några veckor tidigare hade jag laddat ner omslaget och då fick jag (snodde jag) helt enkelt idén. Tanken var ju inte riktigt att det skulle bli så likt först men sedan kände jag att det nästan fanns en tanke med det. Roligt om några av läsarna skulle se referensen och det gjorde inte heller något i sammanhanget om man skulle missa det.

Är det ett estetiskt val eller finns det någon symbolik i romanen som ni velat anspela på?
I första hand är det ett estetiskt val.

Hur gick processen till? Hur länge fick du öva på att få till pappersrivandet?
Jag och vår fotograf Ida Knudsen köpte papper och rev. Byggde upp en temporär studio i vårt kök och plåtade. Sen var det mycket efterarbetes-pill såklart. Att få till rätt temperatur på pappret och 3D-känslan var ju viktig. Men processen med våra omslag från idé till tryckfärdigt får max ta två till tre dagar. Vi lämnar alltid till tryck på onsdagar och på måndag i bästa fall börjar vi tänka.

Vad finns det för fördelar respektive nackdelar med att jobba analogt med formgivning?
Jag har alltid gillat analog formgivning. Bygga saker, vika papper, trycka tröjor osv. Men för att man ska få till den rätta finishen behövs bra kunskap i efterarbete i bildbehandlingsprogram som photoshop. Dock är det alltid lättare att få till rätt känsla och renodla en idé om man har ett eget plåtat foto att utgå ifrån.

T.v. #38 2012 – ett annat snyggt omslag med analogt hantverk. T.h. #41 2011 – ett annat exempel på ett omslag med kulturell referens.

På listan över de 100 mäktigaste så finns bara två författare av skönlitteratur med och ingen förläggare, har romanen ingen makt längre?
Det kan jag inte riktigt svara på eftersom jag ej varit med och skapat själva listan. Men om jag får gissa så tror jag romanen fortfarande har stor makt. De två författarna som finns med på listan är ju tydliga opinionsbildare och driver sina egna frågor med starkt genomslag, deras förläggare är ju mer ett led mellan författarna och läsarna.

Finns det något annat bokomslag du gärna skulle vilja göra om till ett Fokus-omslag?
Vi letar ofta efter literära referenser både vad det gäller rubriksättning men även utformning av omslag. Men något särskilt är svårt att säga.

Om Fokus var en roman, vilken roman skulle den vara då?
Jag tror faktiskt att Fokus är mer en TV-serie än en roman. Vita Huset eller Newsroom (haha).

Till sist: vad läser du själv just nu?
Jag har just läst ut Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande, den var ju helt grymt bra! Men just nu göttar jag mig ordentligt åt sista delen i Cirkeln-trilogin: Nyckeln. Min tolvåriga dotter läser samtidigt vilket är dubbel underhållning och läsglädje.

 

Read More

Bokomslag

CSI: Bokomslag #2

By On 2013/11/25


1. The doves are not what they seem
Det hela börjar med duvorna. Det verkar vara någon sorts trend att slänga in fåglar lite överallt på bokomslag. Varför? Ingen vet. I det här omslaget finns tre vita fredsduvor som är fångade i en sorts stilstudie över en duvas rörelser när hen är på väg att lyfta.

För att ta såhär skarpa bilder av en fågel som flyger måste du ha en väldigt bra ljuskälla, i cirka 100% av fallen använder en fotograf blixt för att kunna fånga såhär snabba rörelser.

Alla som fotograferat på kvällen utan blixt vet att det lätt blir skakiga bilder. Det beror på att exponeringstiden blir längre, det vill säga att kamerans öga släpper in ljus under en längre tid än på dagen för att få med så pass mycket ljus som krävs för att inte bilden ska bli helt svart. Å andra sidan: när en fotograferar med blixt blir exponeringstiden snabbare. Du behöver istället för en sextiondels sekund (som du behöver på kvällen) bara ha “ögat” öppet i en fyratusendels sekund. Och då blir det skarpare.

2. Mannen i den svarta hatten
Personen i hatten med den ängsliga hållningen står bara någon meter ifrån duvorna, som vi nyss konstaterat måste vara fotograferade med blixt. Ändå blir varken hans hatt eller trench påverkad av blixtljuset. Inte heller hans skugga eller pelarnas skugga påverkas och inte heller blir någon av pelarna i valven blir särskilt upplysta.  I bilden nedan har jag gjort en förenklad bild av hur ljus fungerar. I den övre modellen kommer högersidan vara skuggad, det vi kallar för silhuett. I den undre har vi ljuskällor från båda sidor och därför bildas inga skuggor alls. Men i samma bild kan det inte vara på båda sätten. Förutom just på detta bokomslag.

Slutsats: duvorna är inklippta från ett annat fototillfälle. Jag frilägger en duva och laddar upp på google bildsök. Där hittar jag duvorna i en fil från bildbyrån shutterstock och prövar att placera en bit av bokomslaget bredvid för att se om det kan vara samma duvor. Det kan det.

duvor

3. Vart är vi på väg?
Varför är det viktigt att veta vart bilden är tagen? Om inte annat för att det vore coolt att se vart det är tänkt att ljus ska kunna bete sig på det här märkliga sättet. Så att vi kan skicka dit Mulder och Scully för att utreda lite och jaga män som kedjeröker.

Donna Leon bor i Venedig. Hennes böcker utspelar sig i Venedig. Och på alla omslag finns bilder av Venedig. Så även på detta. Eftersom jag enbart känner till en enda bro i Venedig så är det där jag börjar. Jackpot direkt. På bevisbild nummer 3 är det lätt att jämföra t.ex. det närliggande husets fönster med fönstret i byggnaden på google street (canal) view.

Ett problem uppstår dock när jag ska identifiera huset som bilden är tagen inuti. Det är nämligen så att på googles vy är huset täckt i en jättelik presenning pga renovering. Jag hittar dock byggnaden efter en stunds letande. Byggnaden heter Fondaco dei Tedesch och var från början den enda plats som tyska köpmän fick verka på i Venedig. Det är däremot ingenting som tyder på att bilden är tagen i denna byggnad. Varken före eller efter renovering. Dels finns det ingen öppning med tre valv och dels är kapitälerna på pelarna i valvet inte likadana som på omslaget (inringat på bilden nedan).

Foto: Wikimedia commons

Vi får nu förklaringen på att det verkar vara en typ av ljus utanför byggnaden och en annan inuti. Det är helt enkelt två olika bilder som sammanfogats till en. Men hur ska jag hitta vart inomhusbilden är tagen? Jag måste ha ställt frågan högt för mig själv på biblioteket där jag sitter för en bibliotekarie smyger fram till mig och viskar:

– Jag vet vad du försöker hitta. Jag vet vart du kan hitta det.

Jag får inte fram ett ljud. Det är lite som när jag gick och skolan och blev nervös för att säga mitt namn under uppropet första dagen i skolan. Tänk om jag bara kommer pipa fram mitt namn, tänk om jag kommer lägga mig för högt i volym och råka skrika ut mitt namn.

Innan jag hinner säga något har bibliotekarien börjat gå därifrån. Hen vänder sig om och viftar mot mig att komma med. Jag slår ihop min laptop och tar med mig den. Bibliotekarien leder mig ner till ett magasin, dammet täcker möbler och hyllor så som kaksmulor täckte Marcel Prousts manussidor när han satt och skrev. Hen letar fram två VHS-kassetter, rullar fram en tjockteve ur ett hörn. Den är täckt av spindelväv. Jag försöker lätta upp den pressade stämningen och frågar:

– Den där är inte Sony [så ny] va?

Hon säger ingenting. Jag börjar förstå allvaret i situationen. Hon sätter i den ena kassetten och mycket riktigt: där är den. Strax innan Sean kidnappas i Ransom (från 1991 med Mel Gibson i huvudrollen) så ser vi pelarna.

Abrupt stänger bibliotekarien av. Hen sätter i den andra kassetten. Spolar fram en bra bit. Ett barn springer genom en park. Genom en tunnel jag känner igen. Jag vänder mig om för att tacka bibliotekarien som hjälpt mig, men hen är inte längre där. Jag ser klart filmen. Jag trycker på eject och skriver av titeln som står på kassetten: “Home alone 2: lost in New York”. Jag ritar dit nio stjärnor för att lättare kunna betygsätta den rättvist på imdb sen. Jag lämnar magasinet. Jag går hem och letar rätt på platsen på wikipedia. Den heter Bethesda terrace och ligger i Central Park i New York. Lamporna verkar ha bytts ut på senare år men wikipediabilden bekräftar att det är samma plats tack vare det mycket karakteristiska kaklet i taket.

Byggnadsstilen är “Italianate” som blev populärt under mitten och andra hälften av 1800-talet och tog sin inspiration från Europeisk renässansarkitektur från 1400-talet till tidiga 1600-talet. När är då den gamla handelskammaren (där fotografen bör ha stått för att ta omslagsbilden) byggd? Jo, Fondaco dei Tedeschi byggdes under första decenniet på 1500-talet. Ungefär mitt i denna epok. När är Bethesda Terrace byggd? Jo exakt i Italianatens peak: 1859-64. Det kan inte vara en slump.


ransom

Foto: Wikimedia commons

4. Och solen har sin gång (NOT!)
Det är alltså inte bara duvorna som är inklippta. Just där och då är jag beredd att ifrågasätta allt. Som t.ex. om jorden verkligen är rund och om solen verkligen har sin gång.

Det är lite svårt att se på originalbilden, därför har jag gjort den negativ, det vill säga omvänt/inverterat färgerna så att svart är vitt och vitt är svart, precis som på ett filmnegativ. Bevisbild 4 visar den primära (och förmodligen enda) ljuskällan i den här bilden och här finns det anledning att ana duvor i mossen. Om jag enbart går på erfarenhet av att fotografera så känns det som att bilden är tagen på förmiddagen eller morgonen. Eftersom vi redan slagit fast att utomhusbilden är tagen vid Rialtobron i Venedig så måste det anses vara en kvalificerad gissning att bilden är tagen på morgonen, Rialtobron är en av de mest besökta turistmålen i Venedig och där är massvis av gondoler, fotograferande människor nere vid vattnet på motstående sida, taxi-båtar och båt-bussar redan tidigt på förmiddagen. Alltså bör den vara tagen i en så arla morgonstund att inga turister gått upp men att däremot solen precis gjort det, detta stämmer även överens med den låga placeringen av solen på himlen.

Det finns dock ett problem med detta. Tittar en närmre på solens rörelse över den här platsen så är det uppenbart att solen enbart kan befinna sig på den här platsen på himlen under mitten av sommaren, och då under den tid på dygnet som solen går ner. Är det någon som tycker det ser ut som en solnedgång på bilden? Nej just det. It doesn’t make sense.

solenharsingång

Utan att egentligen fått några svar så lägger jag utredningen till handlingarna. Vi har en exteriör från Venedig, en interiör från New York, en sol från andra sidan jordklotet och några duvor som trotsar både tid och rum. Frågan är bara om den vetskapen var värt allt jobb. Alla dessa timmar av utredning och den enda slutsats jag kan dra är att det inte går att lita på någon, inte ens ett bokomslag. Inte ens duvor.

R.I.P Marv

 

 

Read More

Bokomslag

Redesignad Ray

By On 2013/10/29

232.78 grader celsius. Ja i boken av Ray Bradbury så är det vid den temperaturen som papper antänder. Det är självklart inte så exakt, det beror ju på vilken typ av papper det är och under vilka förhållanden det tänds. Men det ligger någonstans mellan 218 och 246 grader celsius enligt wikipedia.

Det är också vad de flesta omslagdesigners har fokuserat på genom åren sen den gavs ut 1953. Det är mer eller mindre tidstypiska typsnitt, fokus på siffrorna och så många flammor, rökpelare och brinnande papper som det bara går att få in. Jag tycker att det är intressant att alla omslag fokuserar så hårt på att se hotfulla ut när det är sen gammalt att det är bättre att inte “visa monstret”.

Därför tycker jag att det är mycket mer intressant med Elizabeth Perez redesign ovan som visserligen håller sig kvar vid eldtemat, men gör läsaren till en potentiell brandman själv. Den närmast institutionella typograferingen och enkelheten i en bok utan skyddsomslag som samtidigt direkt sticker ut med hjälp av tändstickan och tändplånet tycker jag är väldigt effektiv. Att det är ett omslag som även tilltalar det haptiska seendet (som jag skrivit lite om på Bokhora tidigare) och får en att direkt vilja plocka upp boken och känna på den och (om en aldrig hört talas om den) med största sannolikhet vilja vända på den och läsa baksidan.

fahrenheit451523 tumblr_m57b0yp3Bs1qbaom0 tumblr_m57b0qUeYo1qbaom0 fahrenheit-451-c Fahrenheit451_cover   Fahrenheit 451 Ray Bradbury Tim Hamilton fahrenheit 451 cover web bradbury3 bradbury be64897c382f650b1d61e51908856316 3902191743_4292a11dc1 32603725_39747c7dce_o 621fahrenheit-451

Read More