Bokaffärer & Bibliotek

Bokaffärer & Bibliotek

Paris dag 3+4

By On 2014/02/26

IMG_20140221_153300

Shakespeare & Co.

Shakespeare & Co.

IMG_20140221_154709

Shakespeare & Co.

IMG_20140221_182509

Shakespeare & Co.

IMG_20140221_181152

Le Select

IMG_20140222_200857

Le bon marché

Ladurée

Ladurée

Resesällskapet/poddkollegan Tuva

Resesällskapet/poddkollegan Tuva

Bokhandeln inne på LV

Bokhandeln inne på LV

Fransk flygplats levererar.

Fransk flygplats levererar.

Fransk katt är fransk.

Fransk katt är fransk.

IMG_20140221_144353 IMG_20140221_181049 IMG_20140221_175238 IMG_20140221_181538 IMG_20140222_125040 IMG_20140222_194240 IMG_20140222_194444 IMG_20140222_194733 IMG_20140222_201031 IMG_20140222_201147 IMG_20140222_201227 IMG_20140222_201708 IMG_20140222_202216 IMG_20140222_202812 IMG_20140222_202949 IMG_20140222_203759 IMG_20140222_204933 IMG_20140223_211703 IMG_20140222_200333

Dag 1+2 hittar du här: marcusbiblioteket.com/?p=7279

Read More

Bokaffärer & Bibliotek

Jag gillar att göra det. Och att titta på när andra gör det.

By On 2014/01/16

Jag gillar att göra det. Och idag har jag upptäckt att jag också gillar att titta på när andra gör det. Köper böcker alltså. Jag är helt trollbunden framför internetboklådan The book depositorys världskarta som uppdateras med en boktitel och omslag varje gång någon köper en bok av dem. Gå in här om du vill slösa bort några timmar av ditt liv på god kvalitetsunderhållning: bookdepository.co.uk/live

 

Read More

Bokaffärer & Bibliotek

Jag minns alla mina favoritförfattare och hur jag försökte komma på något vettigt att säga till dem

By On 2013/11/13

Okej, här är mina topp tio mest minnesvärda möten med författare:

10. Människans bästa vän.
Jag får boken Anna och mats bor inte här längre signerad i förlagsmonter på bokmässan och eftersom jag aldrig läst något av Helena von Zweigbergk så berömmer jag henne för hennes program om hundar som jag följt slaviskt i P1. Jag säger att jag älskar programmet och hon pausar för att titta upp: “Vad roligt, ja jag skulle vilja göra en fortsättning, jag har faktiskt pratat med PO om det, vänta ska vi se jag tror han är här någonstans. Nej, han är upptagen, men han var precis här och tyckte att vi skulle göra ett nytt program ihop och då sa vi att nästa gång får vi göra ett program om små hundar.”
Dedikation: “Till Markus /varmaste hälsningar/ Helena v Z”

9. I’m your  biggest fan.
Jag ambushar Caroline Ringskog Ferrada-Noli efter ett monterprogram på Expressens scen. Och med ambushar menar jag att jag står som en panelhöna och inväntar det läge när eftersnacket med de övriga samtalsdeltagarna bakom kulisserna (läs: bakom en Expressen-vepa) är över men hon inte hunnit ta sig därifrån på väg mot nästa punkt. Jag håller boken Naturen (som jag älskar) med min vänstra hand så att jag hela tiden kan hålla min andra han torr från nervöst handsvettande ifall att hon kommer ta i hand. Mötet är kort, hon verkar förvånad eftersom det inte är boksignering på schemat. Jag säger att jag hoppas att det kommer att komma en ny bok. Hon säger att hon också hoppas det, att hon skriver på den nu. Därefter säger jag en gång för mycket att jag älskar hennes bok, stämningen blir lite stel (förmodligen mest mitt fel) och vi tackar varandra och går vidare.
Dedikation: “Till Marcus / från / Caroline Noli / (tack)”

8. Guds känsla för stil
Jag och min mamma hamnar långt fram i Schyffert/Lindström-kön för att få Ljust och fräscht signerad. Värt att veta: vi har båda råkat klä oss i svart kostym med vit skjorta.
Lindström: “Ojdå, hur ska jag signera åt er, kanske på framsidan, ska jag rita nåt, här har vi ju uppenbarligen att göra med esteter”
Min mamma: “Du tycker inte att vi ser ut som bibelförsäljare då?”
Schyffert: “Är ni från Sundsvall?”
Jag: “Nej, Kalix.”
Schyffert: “Åh nej åh nej vad fel jag hade.”
Lindström: “De pratar ju rikssvenska med oss för att vi ska förstå”.

7. Tacksägelsedagen
William Eggleston närvarar vid vernissagen på sin retrospektiva utställning på Göteborgs konstmuseum. Under invigningstalet avbryter, den kostymklädde och ständigt leende, Eggleston talaren säkert 10 gånger för att gå fram, tacka så mycket för att han fått komma hit och för att utställningen blivit så bra tack vare all hjälp han fått. Efter en stund vågar publiken skratta och det blir så kallad uppsluppen stämning. Efteråt signerar han vid museishopens lilla bokbord. Kön är enorm. Han tackar mig så himla mycket för att jag kom och verkar genuint lycklig över att jag kommit dit. Hans son tackar mig också för att jag kommit.
Dedikation: “William Eggleston”

6. För naket för moderaterna
Det är otroligt varmt under vernissagen på Anna Claréns utställning på kulturhuset i Stockholm. Åter igen planerar jag att ambusha en idol. Jag har kostym på mig vilket är helt fel klädval då jag svettas halvt ihjäl. Det enda som det pratas mer om på vernissagen än värmen i lokalerna är ryktet om att moderaterna ska ha hyrt lokalen för bara några dagar sen och då begärt att de fotografier där människor är nakna ska plockas ner, vilket också skett enligt ryktet. Ambitionerna med kostymen till trots så har jag av outgrundlig anledning valt att ta med mig Claréns bok Holding i en icakasse. Jag kommer på det absurda i situationen och går iväg för att slänga påsen. När jag kommer tillbaka så tycker min lärare (som känner Clarén) att jag ska se till att få boken signerad. Hon leder fram mig och presenterar mig. Jag får boken signerad och får också höra att några ska vidare på middag. Jag och mina klasskompisar blir också medbjudna för att ta en drink. Eftersom min kasse nu är borta blir jag killen på drinkminglet som går runt på en bar i SoFo med en bok under armen.
Dedikation: 071206 / TILL MARCUS / Anna Clarén

5. Glittering Goldie
För att få en signerad bok av Don Rosa är det nästan ett krav att vara på plats 1½ timme innan. Det var jag på bokmässan förra året och kom på tredje plats i kön. För att få en teckning ritad av Don Rosa måste du först få signaturen, sen ställa dig längst bak i kön igen och därefter kan du få en originalteckning of your choice ritad. Därefter kan du ställa dig längst bak igen för att nu få ännu en bok signerad (den första var till din bror), därefter kan du ställa dig längst bak i kön igen för att få en teckning även till dig själv.

Den drygt fyra timmar långa procedurern är dock värd det, du kommer få två kövänner som är väldigt trevliga, du kommer få prata lite med Per Naroskin och Sissela Kyle (som kallade sig själva “fans” men nöjde sig med en signatur!), och du kommer få diskutera Charles Bukowskis hat mot Musse Pigg tillsammans med Don Rosa himself. Mycket nöje!

4. Sophie Calle
Så himla stort att få ha träffat henne bara. Finns egentligen inte mer att säga. Så himla inspirerande! Jag stod först i kön på Göteborgs konsthall när hon precis fått Hasselbladspriset. Jag hade knappt några pengar alls men köpte den mindre utgåvan av Double Game, en bok som förmodligen är den bästa konstbok jag någon sett.
Dedikation: “For Marcus / S. Calle”

3. Egoboost
På gymnasiet var antologin Fittstim tillsammans med tidskriften Darling det som gjorde att jag blev feminist. Två av mina absoluta favoritromaner någonsin är Flickvännen och Alltings början. Därför tog jag bilen några mil till Kinna när Karolina Ramqvist skulle läsa där. Jag var där en timme innan ifall att jag skulle haft svårt att hitta eller varit tvunget att stanna och byta däck eller något liknande. Jag gick runt i villaområden och låtsades att jag inte hade fönstertittarsjukan. Efter en jättefin uppläsning går jag fram och köper två böcker och ber att få dem signerade. När Ramqvist frågar vad jag heter och jag säger mitt namn undrar hon om det är jag som gjort “den där litteraturlistan“. Jag typ dör. Därefter pratar vi om den bok jag inte lyckats hitta på listan. Och också om hur hon inspirerats av djur och natur i boken.
Dedikation: “Till Marcus / med tack för den fina recensionen och listan!  / Karolina”

2. Två arbetarklasshjältar möts
De två längsta signeringsköerna jag sett har varit till ett av Bonniers signeringsbord. Senaste var det vid Caitlin Morans signering i höstas på Bokmässan. Första gången var när Ulf Lundell för två år sen signerade. Jag var långt fram i kön, köpte två böcker och under tiden han signerade dem förklarade jag hur jag brukade läsa om Värmen fler gånger under tiden när jag var arbetslös och bara mådde dåligt hela tiden och hur den boken hjälpte mig på något sätt. Han smäller igen boken som han precis signerat, räcker dem till mig och klappar mig försiktigt på axeln några gånger och säger: “Det är bra, det är bra.”
Dedikation: Till Marcus / Ulf Lundell / 24 – IX -2011″

1. Sexbekännelse på kommunisthotell
Efter att Lyssnarjuryns romanpris delats ut under pompa och ståt gick vi i juryn, tillsammans med pristagaren, tillbaka till baren på Hotell Gästis som är både känt och ökänt för sitt Leninbad. Jag beställer, betalar, och går och sätter mig vid ett bord. Vid ett bord en bit bort sitter någon som liknar Eija Hetekivi Olsson. Jag tänker att det omöjligt kan vara hon eftersom hon inte varit med på utdelningen. Efter en stunds velande går jag fram till hennes bord, ber om ursäkt för att jag stör, frågar om det är hon som är hon. Därefter säger jag vem jag är, att jag ingått i juryn, och att jag älskar hennes bok och att jag röstade på den som vinnare i finalomröstningen. Hon säger tack, vi skakar hand. Hennes handslag är typ 25 gånger starkare än mitt. Hon är cool som en rockstjärna. Coolare. Hon förklarar att hon inte hade en aning om att utdelningen var i Varberg, och verkligen inte visste att vi skulle bo på det här hotellet. Jag säger ursäkta för att jag störde, igen, och går tillbaka. Några timmar senare har min sambo allierat sig med Hetekivi Olsson i rökrummet och kommer och hämtar mig vid bordet. Hetekivi Olsson vill att jag ska berätta om hur jag och min sambo träffades, hur vi blev kära, om hur jag var som tonåring, om första gången jag hade sex och mycket annat. Jag berättar och avbryter mig själv flera gånger och ifrågasätter om det här verkligen är intressant. Hennes ögon lyser och hon lyssnar uppmärksamt. “Berätta mer” säger hon bara och jag berättar vidare. När baren stänger och vi blir utschasade av en väldigt ursäktande personal lägger vi till varandra på facebook och säger hejdå. Jag och min sambo går tillbaka till rummet och där visar hon det cigarettpaket hon fått av Eija. Jag ber på mina bara knän om att få paketet vilket jag får och har behållit än idag som ett minne av en väldigt märklig och supertrevlig kväll.  

Read More

Bokaffärer & Bibliotek

Munro’s books

By On 2013/10/10

munros4

1963, alltså 5 år innan Alice Munro debuterade med novellsamlingen Dance of the Happy Shades, så öppnade hon tillsammans med sin dåvarande man bokhandeln “Munro’s books” på Yates street i Victoria, väster om Toronto. Bara det faktum att den legat på Yates street är ju värt att skriva ett blogginlägg om men också att den verkar sjukt mysig. Den startade som en pocketbokhandel men har sen dess bytt adress några gånger och finns nu i en gammal bankbyggnad med högt i tak.

The Village Bookshoop

Munro’s books

Crossroads

I Vi läser #2 2013 besöker Martin Gelin orten Victoria och de kringliggande samhällena där Munros böcker utspelar sig och där författaren också bor. Den går att läsa t.ex. via Ztory.

Jag tror att dagens utnämning kommer göra att även denna lilla Kanadensiska obygd kommer få en hel del litterär turism. När jag läste reportaget i Vi läser blev då i alla fall jag otroligt sugen på att åka dit.

Här ligger bokhandeln som Munro själv ofta besöker, The Village bookshop, på google maps. Här är deras hemsida.

Här ligger Crossroads som Munro levererar signerade exemplar av sina böcker till i artikeln.

I boken Canadian Literary Landmarks av John Robert Colombo finns mer info om Munro’s books och de olika adresserna den legat på, den finns på Google books.

Här kan du besöka Munro’s books på google maps. Här är deras hemsida.

Read More

Bokaffärer & Bibliotek

Patriarkal marknadsföring och utilitarism

By On 2013/08/02

Jag skrev lite kort på dagensbok.com om svårigheten med att tipsa manliga kunder om “kvinnliga författares” böcker, i bokhandeln där jag jobbar alltså. Det händer ganska ofta att människor ber om boktips och på frågan “vad tycker du om att läsa?” svarar förvånansvärt många “allt möjligt” eller “allt” eller “vad som helst bara det är bra”. Ofta ställer jag ändå några följdfrågor som försöker snäva in deras boksmak. “Spänning? Deckare? Biografier? Klassiker?”. Vissa vidhåller återigen att de läser “allt” och hur ska en simpel bokhandelsvikarie som jag själv tolka det om inte som att jag därmed fått carte blanche?

Detta carte blanche går det dock oftast enklare att skriva “Johannes Anyuru” på än “Karolina Ramqvist” även om deras båda senaste alster kretsar kring en föräldrarelation, samtidshistoria, skrivande och politik. Om den allätande kunden är en man åtminstone. Kvinnor läser blandat, män läser män. Jag förstår det inte men ser det hela tiden.

Författare som också är omöjliga att tipsa den genomsnittlige mannen om är Joan Didion, Linn Ullman och Justine Lévy. Dessa tre i en manlig kunds hand är min heliga boktipsargraal.

Vidare noterar jag att tusen och åter tusen fängelsebiografier skrivna av inspärrade män där de beskriver sin ångest i “helvetet på jorden”/avlägsna länders fängelser funkar för män. Men kvinnors fångenskap hos manliga kidnappare som pågått i åratal går bort. Tumme upp för Den senila skalbaggens tröst och El Choco, tumme ner för 3096 dagar och Ett stulet liv. 

Det verkar som att “kvinnliga författares” romaner blir lite lättare att tipsa om när baksidestexten och tipset fokuserar på det yttre skeendet i en handling, där en eventuellt kvinnlig huvudkaraktär tonas ner. Glöm alltså teman som rör stress, sorg, svek, kärlek, hat, skrivande, dessa är alltför kopplade till huvudkaraktären. Säg hej till Helena Thorfinns Innan floden tar oss eller Amy Weldmans Paradisträdgården. Där är den yttre handlingen så tydlig att den går att hisspitcha, till och med till en man. Det är inte lätt, men det går. Observera att jag inte säger att jag tycker att kvinnor skriver mer om inre skeenden och enbart känslor men som sagt så pekar de mot personen, handlingen pekar bort från den. För givetvis skriver även män om dessa ämnen. När en man gör det, exempelvis Tomas Bannerhed i Korparna, har han redan ett sånt försprång genom sitt kön att inte ens den “förtvivlan”, “skräck”, “galenskap” och “vånda” som nämns på baksidan står ivägen.

Vill en tipsa om en särskilt bra bok som råkar vara skriven av en kvinna är det därför bra att formulera sina tips utifrån ett skeende, utifrån handlingen. Inte fokusera på berättarteknik, språk, karaktärsbeskrivning och annat nonsens som inte tar bort fokuset från författarens kön. På samma sätt går det att få män att intressera sig för kvinnliga deckarförfattare (även om kvinnliga huvudpersoner försvårar det lite grann). Den “yttre handlingen”, eller vad vi nu ska kalla den, verkar vara den nya pseudonymen. (Låt vara att JK Rowling, som först tvingats bli en initial med sina böcker om Harry Potter, så sent som i april kände sig tvingad att fly in i det manliga pseudonymträsket med sin deckare The cuckoo’s calling, och att Alexandra Coelho Ahndoril fortfarande är Lars Kepler med hela Sverige.)

Nu kommer vi till caset som är upprinnelsen till dessa funderingar. En bok som borde gå att att sälja in tack vare sin yttre handling är Malin Persson Giolitos deckare Bortom varje rimligt tvivel. Baksidestexten börjar såhär:

Jag ger dig en chans att uppfylla det som är varje advokats högsta dröm, säger Sophia Webers gamla professor. Att få en oskyldig man fri. För tretton år sedan mördades en femtonårig flicka. Läkaren Stig Ahlin dömdes till livstids fängelse för mor­det. Men ingen har glömt det bestialiska brottet. Stig Ahlin är känd som en av Sveriges mest hänsynslösa brottslingar. När advokat Sophia Weber bestämmer sig för att hjälpa Stig Ahlin är det för att hon upptäckt avgörande brister i mordutredningen.

Boken har ett typiskt deckaromslag med en död avklädd kvinna och trasig typografi. SvD blurbar positivt på omslaget. DN på baksidan. Det är bestialiskt, det är ett unikt fall. Som det ofta är i genren. Det verkar spännande baserat på det utdrag jag läst. Ändå går det trögt med mitt tipsande. Män lägger tillbaka den på hyllan efter mina pitchar. De väljer något av Jo Nesbö eller Butler och Öhrlund istället eftersom de vet att det är bra sen gammalt.

Men så en dag händer det plötsligt. Jag drar fram det där esset i rockärmen som jag skäms så mycket för. Jag fuskar. Jag tar ett stort steg bakåt för att kunna ta två myrsteg framåt. Jag drar det patriarkala marknadsföringskortet och försöker samtidigt minnas filosofi B-lektionerna på gymnasiet när vi pratade om handlingsutilitarism och konsekvensetik för att samvetet inte ska tynga mig alltför mycket. Hur var det nu? Går det att intellektuellt försvara uttrycket ändamålet helgar medlen? Allt det här sker blixtsnabbt. Jag har redan dragit handlingen, kunden står och väger boken i handen med lite halvrynkad näsa. Den rynkning jag sett så många gånger, då kunden börjar försöka lukta sig till vart Adler Olsens eller Connelys böcker finns. Det är då jag säger det:

– Det är ju hon som är Leif GW Perssons dotter. 

Och det blir lite sådär som när Bruce Wayne och Alfred Pennyworth utbyter blickar i den sista Batmanfilmens slutscen. Kundens ansikte slätas ut, han ler lite och nickar instämmande.

– Ja just det ja, HON ja! Jamen den ska jag nog läsa.

 

Read More