Fresh uncharted territory
Jag blir så trött på bokomslagskändisen Chip Kidd som rackar ner på omslaget till Lena Dunhams bok. Det är ju en sak att tycka att något inte är estetiskt tilltalande, eller att tycka att en idé är “dålig”. Det är något annat att som designerauktoritet inte bry sig om att göra sin research innan en uttalar sig. I New Republic citeras han:
“I just don’t understand why they would go with this route. For a book like Dunham’s, you would want to send the message that it’s fresh, uncharted territory, and I just don’t get that from this.”
Fast det är kanske inte “uncharted territory” hörru Chippen. Kanske vill hon återknyta till sina författarhjältar, diskutera med dem, och skriva in sig i en tradition. Kanske vill hon leka lite med genren och lyfta den igen. Dunham skriver ju faktiskt också om Helen Gurley Brown i början av boken och om vad Having it all betytt för henne och hur hon ser på den nu jämfört med när hon läste den för första gången. På instagram har hon sett det som en komplimang att jämföras med den feministiska författaren och aktivisten Andrea Dworkin.
Den benvita bakgrunden i kombination med typsnittet Toledo Bold samt undertiteln tycker jag är smart, snygg och rolig. Dessutom funkar den på samma sätt som Dworkins omslag, den har en titel i titel (“THAT GIRL”).
Jag har tidigare skrivit om hur just Chip Kidd arbetade med referenser till antikvariat när han formgav omslaget till The secret history. Är detta något som alla tänker på? Nej. Men formgivning behöver inte alltid fungera på en medveten nivå för 100% av alla som tar del av den, den kan fungera ändå. Jag tycker det är tråkigt att Chip Kidd inte har google på sin dator. Han missar en massa ju.
Ha en fin dag hörrni. Här är två tuffa bilder på Gurley Brown och Dunham.
… Read More
That prize you like is going to come back in style
Det händer igen. 25 år senare. Här är bevisen för att staden Twin Peaks och all dess mystik har reinkarnerats i en ganska oväntad form.
(OBS: massiv spoiler alert utfärdas för er som inte sett Twin Peaks)
1. Ockupationen
Så här löd akademiens motivering: ”för den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld”
“frammana de ogripbaraste levnadsöden” förklarar ju sig själv för alla som sett serien och “ockupationsåren” syftar till Special Agent Coopers sympatier med det av Kina ockuperade Tibet samt onda andars förmåga att ockupera inte bara skogen i TP utan även invånarna i den lilla staden.
2. Bob.
I filmen Généalogies d’un crime gör Patrick Modiano en cameo. Hans rollfigurs namn: Bob.
3. Stamtavlan.
2004 gavs den självbiografiska Un pedigree (en stamtavla) ut. Där förekommer hans föräldrar, som bär förnamnen “Louisa” och “Albert” – som är namne med två karaktärer i Twin Peaks.
4. Proust-Patrick.
Peter Englund har kallat Patrick Modiano för vår tids Proust. I TP-avsnittet när Dave Patrick Kellys rollfigur blir satt i häktet får våningssängen i cellen agera Madeleinekaka och flyttar honom tillbaka till barndomen när han och hans bror såg Louise Dambrowski dansa med en ficklampa.
5. Doppelgänger-Patrick.
Hur reagerade författaren på tillkännagivandet?
“It felt like looking at a double, as if we were celebrating somebody who had my name,”
6. Drömmar.
Nästan all kunskap i Laura Palmer-fallet har sin ursprung i drömmar eller drömliknande upplevelser. Modiano verkar också ha en komplicerat förhållande till drömmar.
I Guardian återges en intervju: “For a long time I’ve had a recurring dream – I dream I don’t have to write any more, that I’m free.
I en recension av Modianos Honeymoon beskrivs boken såhär:“Instead of flying to Rio, he goes to ground in the Parisian suburbs and begins, in a dream-like, desultory way, to piece together the life of Ingrid Teyrsen, the woman who committed suicide. The man who has disappeared is investigating a disappearance.”
Red room anyone?
7. The man from another place
Mannen som inte gillar pardans utan helst dansar för sig själv är den som besöker människor i drömmar och är allmänt underlig och läskig. Han är kort och kostymklädd och gillar att chilla i miljöer med statyer och tydliga inredningsmarkörer från andra eror än den samtida. När han äter/har möte med sina kompisar går han alltid till ett gammalt ställe på andra våningen i ett gammalt hus.
8. En ros är en ros är en ros.
Fallet Laura Palmer är, precis som de fall som Special Agent Cooper brukar få, ett så kallat “Blue rose case”. Bättre förklaring på vad ett sånt fall än vad twin peaks-wikian har går inte att skriva: “Another television show prefers to call such cases X-Files.”
Patricks dotter Marie Modiano är musiker och döpte sitt första album till: “I’m not a rose”
9. …and there’s always music in the air
Modiano har skrivit en texten till till Francoise Hardy-låten San Salvador som går såhär i översättning: “Du vet inte / hur man kommer tillbaka / vem vet om detta land / någonsin existerat / om det var i dina drömmar / eller i ett annat liv”.
Han har även skrivit Étonnez-moi, Benoît, en låt om att vara uttråkad, om att behöva imponeras av något mer än vad livet ger en, något mörkare och våldsammare, en låt som bland annat innehåller textraderna: “Du hänger gardinerna, Benoit / fånga mig i ditt lasso”.
Gardiner spelar som alla vet en stor roll i TP överlag och så även i avsnittet där Cooper hittar ledtråden som pekar mot Jacques Reanults hem. Renault fotograferar Laura Palmer för tidningen Fleshworld och även Lauras hår bredvid en korp. Det är även där som Laura binds för första gången under mordnatten. Gardiner… Lasso… Men Benedict då? Jo helgonet Benedict (vars namn är en variant på Benoit) är i katolsk tro bland annat skyddshelgon FÖR “skolbarn” och “de döende”. Han är även skyddshelgon MOT “trolldom” och “frestelser”. Och ett av hans attribut är en korp, en av de fågelarter som som sagt förekommer flitigt i TP, t.ex. efter att Bobby biktat sig om vad Laura tvingat honom att göra eftersom hon blev allt mer uttråkad av sitt liv.
Samma låt refererar även till Benoit som “Le gros méchant loup” som betyder “den stora stygga vargen”. I s01e08 citerar Benjamin Horne de klassiska raderna “I’ll huff and puff and blow your house down!” när den nya tjejen på One eyed Jacks inte släpper in honom till sin himmelssäng med draperier.
10. I am the arm
Ibland skriver ens arm tunna böcker som ger en nobelpriset. Ibland gör den märkliga gester.
Ett eget rum / Avsnitt 14 / Intervju med Åsa Hjalmarsson
På bokmässans andra dag träffade jag Åsa Hjalmarsson som är förläggare på Sveriges mest intressanta förlag just nu – Sjösala förlag.
Sjösala ger ut alltifrån supersnyggt formgivna klassiker som Frankenstein och Moby Dick till den perfekta feministantologin Av oss blev det aldrig några riktiga damer och Aleksandra Kollontajs Jag har levt många liv.
Sjösala hittar du på www.sjosalaforlag.se och på facebook.com/sjosala.forlag
Musiken görs av Gisela www.eskapi.com
RSS-länk för att prenumerera: http://ettegetrum.libsyn.com/rss
iTunes-länk: https://itunes.apple.com/se/podcast/ett-eget-rum/id812063026?l=en
Vill du ladda avsnitt 14 som .mp3 högerklicka här, välj ”spara länk som”
Fotodagbok från bokmässan
På bilden faller en person på knä framför Elsie Johansson samtidigt som Eva Bonnier avnjuter en morgontidning bakom ett fång liljor. Typ såna typiska bokmässebilder och en hel del bilder på stora bokhögar i montrar har jag under bokmässan fotograferat och lagt upp på dagensbok.com.
För dig som inte fått nog av bokmässebevakning ännu hittar bilderna här: Torsdag, Fredag, Lördag, Söndag
(alla bilder går att förstora genom att klicka på dem)
… Read More
