Bokhora

2015/03/21 Bloggar

 

 

 

 

 

 

Jag skriver nu om litteratur för bokhora.se sen 1:a mars. Jag är inte riktigt säker på vad jag kommer ha på den här bloggen men kanske dyker något upp här i framtiden så stay tuned. Om ni ids.

Rör inte mitt bokomslag!

2015/02/26 Bokomslag

“Jag har gått från att vara en kreatör till att vara den som kan designprogrammen lite bättre och därmed får utföra uppdraget, som i stort sett går ut på att leverera så många förslag som möjligt som förlaget sedan kan behandla som en Gott & Blandat-påse att välja sina favoritbitar ur.”

Min vän Therése tipsade mig om Jesper Weithz text “Rör inte mitt bokomslag!” som är såååå spot on. Jag tror att alla som någon gång jobbat med bild och form på ett eller annat sätt vet att dessa arbeten inte längre förtjänar att kallas för “kreativa” yrken. Till och med Jan Guillou vet detta! När jag läste hans självbiografi för några år sen minns jag ett stycke om hur han tyckte synd om de som gjorde Folket i bilds layout, hur ALLA hade åsikter om deras jobb helt enkelt för att alla kan skaffa sig en uppfattning på en sekund om dessa saker.

Det enda tråkiga med Weithz text är att han inte exemplifierar mer utifrån omslag han gjort eller inte gjort. Vore superkul om han kunde göra en nördig directors cut i typ Cap & Design där han utvecklade ännu mer. Jag skulle också vilja veta varför han inte gjorde omslaget till sin egen bok. Visst är det ju supersnyggt men en undrar ju hur snacket gick där.

Eller vänta här nu, stack jag precis ner min hand i Gott & Blandat-påsen?

Massolit book blog awards 2015 – jury duty

2015/02/13 Bloggar

wpid-wp-1423802019208.jpeg

Kom ihåg att nominera ditt favoritinlägg, favoritbokblogg och den bästa nischade bokbloggen här http://massolitbookblogawards.se/Nominate.aspx Sista chansen är idag fredag 13/2 kl. 12:00

Förra året vann jag en av kategorierna och sitter därför med i juryn i år, jag intervjuas om det här.

Ser jättemycket fram emot att lajva amerikansk rättegångsfilm, har redan börjat öva på min sydstatsbrytning och på mina långa megalomana utspel om rättvisa och idealism som jag ska kombinera med boksnobbism.

Jag ser framför mig juryarbetet ungefär såhär:

6a0e31f17d089a724da48cef64c8440dwpid-wp-1423806448509.jpegwpid-wp-1423806393762.jpegone-does-not-simply-stop-reading-a-bookcryresized_hipster-ariel-meme-generator-i-read-that-book-before-it-was-a-movie-725ecc
tumblr_mp4fh9vWOJ1qzy0v6o1_500

15178I-dont-care-if-hes-fictionalCHEIWW

Sylvia Plath 19321027 – 19630211

2015/02/11 Poesi/Lyrik

mExakt 52 år sen som Sylvia Plath dog. Då var hon i exakt samma ålder som jag är nu; 30. När jag fortfarande var tonåring kom filmen Sylvia. Jag hade läst Glaskupan och älskat den såklart. Jag brukade ta självporträtt i speglar på skolan och gömma mig bakom håret som kvinnan på omslaget av den svenska utgåvan gjorde. Fastän fotografiet var i färg tyckte jag om det. Korn och svartvitt skulle det helst vara i övrigt. Iso 3200-film som går att använda i svagt ljus. Jag la upp bilderna på mig själv i min skunkdagbok och citerade utan att ange källa.

“I thought the most beautiful thing in the world must be shadow.” 

“I was supposed to be having the time of my life.”

“I couldn’t see the point of getting up. I had nothing to look forward to.”

Allt stämde så bra att jag lika gärna kunnat skriva det själv. Om jag varit mer begåvad. Jag tyckte synd om mig själv. Gick till skolkuratorn som hade en Ulf Lundell-affisch på väggen. Hen sa att jag var helt normal. Det är jag inte alls det din öppna landskap-jävel tänkte jag och slutade gå dit. Jag tog bussen till Luleå för att köpa en randig tröja på Happy People och se om Far from heaven en tredje gång. Jag satt längst fram på övervåningen i bussen och försökte läsa Ariel. Jag förstod nästan ingenting.

Filmen om Sylvia Plath var värdelös tyckte jag. Kanske ska jag se om den ikväll tänker jag nu. Jag tror att jag inte tyckte den var mörk nog. Det dröjde några innan jag läste dottern Frieda Hughes dikt My mother som handlade om filmen. Jag tänkte att det var värt den usla filmen för att kunna få den dikten. På samma sätt som jag känt att det var värt att vara lika deprimerad som Sylvia Plath om det någon gång ledde till att en skulle kunna göra ett sånt fantastiskt verk som Glaskupan. Jag känner inte riktigt så längre. Tror det går att göra bra saker utan att vara sjuk. Tycker nu mest det är läskigt att jag fortfarande identifierar mig så mycket med Esther Greenwood och Sylvia själv. Nu kan jag även identifiera mig med den Sylvia som skrev Ariel. Jag gjorde en bok för några år sen där en av bilderna var omslaget till Ariel som jag ritat av. Som jag gjort mörkare. Med fler skuggor.

“I am terrified by this dark thing
That sleeps in me;
All day I feel its soft, feathery turnings, its malignity.”

My Mother

They are killing her again.
She said she did it
One year in every ten,
But they do it annually, or weekly,
Some even do it daily,
Carrying her death around in their heads
And practising it. She saves them
The trouble of their own;
They can die through her
Without ever making
The decision. My buried mother
Is up-dug for repeat performances.

Now they want to make a film
For anyone lacking the ability
To imagine the body, head in oven,
Orphaning children. Then
It can be rewound
So they can watch her die
Right from the beginning again.

The peanut eaters, entertained
At my mother’s death, will go home,
Each carrying their memory of her,
Lifeless – a souvenir.
Maybe they’ll buy the video.

Watching someone on TV
Means all they have to do
Is press ‘pause’
If they want to boil a kettle,
While my mother holds her breath on screen
To finish dying after tea.
The filmmakers have collected
The body parts,
They want me to see.
They require dressings to cover the joins
And disguise the prosthetics
In their remake of my mother;
They want to use her poetry
As stitching and sutures
To give it credibility.
They think I should love it –
Having her back again, they think
I should give them my mother’s words
To fill the mouth of their monster,
Their Sylvia Suicide Doll,
Who will walk and talk
And die at will,
And die, and die
And forever be dying

– Frieda Hughes, 2003

Ett eget rum / avsnitt 19 / Someday, someday maybe

2015/02/10 Ett eget rum - podden

 Avsnitt 19 är total Gilmore Girls-fandom tillsammans med författaren och bokbloggaren Helena Dahlgren.

Vi pratar om Lauren Grahams debutroman, hyllar Edward Herrmann, diskuterar kvinnoroller i tvserier och så avslöjas vilken dikt som Helena karvade in i sin skolbänk.

Vår Edward Herrmann-hyllning som filmversion finns här:
youtube.com/watch?v=QCfJnds7EhI

RSS iTunes Ladda ner

RSS-länk   |    iTunes    |    .mp3-fil


 

Här är hela listan på Rorys 339 böcker som förekommer i serien:
buzzfeed.com/krystieyandoli/all-339-books-referenced-in-gilmore-girls#.bx6ddl7ZZ